Aftonbladet – 22 november 1870, sida 3

ljättekampen på nytt. Hela dess reguliers Jarme är med undantag af några spridda I qvarlefvor tillintetgjord eller fången, och äfven dess bästa vänner äro färdiga att misströsta om möjligheten för det att göra ett Tlängre motstånd. Då framrycker plötsligt på Ifältet en ny armå, som under loppet af några veckor bildats bakom Loire, och denna arme ej en blott sammanrafsad illa beväpnad hop, utan en väl utrustad, väl organiserad och väl anförd armå. På samma gång få vi underrättelse, att en andra armå ej blott är under bildning i Bretagne, utan redan äfven den på marsch mot fienden, medan under Bourbakis öfvade och säkra hand de spridda stridskrafterna äfven i norden ordna sig till ett helt, som kan bjäda fienden spetsen. Man märker att det är en energisk vilja som nu leder krigsstyrelsen i Tours. Det är också ingen hemlighet att det är Gambetta som genom sin okufliga energi och sin outtröttliga verksamhet så att säga stampat upp dessa armeer ur jorden. Han har tillika gifvit dem skickliga och energiska generaler och framförallt infört en sträng disciplin. General Aurelles, som har befälet öfver Loirearmån, skildras som både energisk och försigtig och särdeles Jämplig att anföra en uog arme. Han är känd inom armen för sin kraftfulla karakter, hvarrå han gifvit prof i den framgång hvarmed han understödt Gambettas bemödanden att återställa disciplinen inom marschregementena, der den förut nästan. helt och hållet sakrades. Generalen säges vara 67 år, men det oaktadt ännu rörlig och kraftfull. Han tjenade under Krimkriget först som brigadoch sedan som divisionsgeneral, och blef först för halftannat år sedan stäld på indragningsstat. Då det nuvarande kriget bröt ut, ingat han genast ansökan att återfå sin plats inom armen. Alla tecken antyda, att ridån snart kommer att gå upp öfver en ny stor akt af kriget. De preussiska härmassorna som ej äro tundna vid Paris eller upptagas af tästningskriget i norden, anrycka från alla sidori en stor halfceirkel för att anfalla och omsluta soirearmen. Om denna armås senaste rörelser äro vi ännu i okunnighet, Vi veta ej helier, om hon lyckats förena sig med Bretagnearmen, som verkligen synes framryckt från sin befästade ställning i Coulie straxt nordvest om Le Mans.. Vi skola sjelfva atbålla oss från älla gissningar härom och i stället meddela den uppfattning af situationen som två bekanta militärförfattare, den ena i Neue Freie Presse och den andrei Berlingske idende, uttala, Den förre skrifver den 16. Man har svårt att förstå Loirearmåns overksamhet efter dess seger den 7 och 9 dennes. Så mycket är dock klart, att general Aurelles de Paladines operation icke kan åsyfta Paris undsättande utan måste baft något annat mäl. Hade Loirearmens offensiv haft Paris undsättning till ändamål, så Hade denna arm efter striderna vid Coulmiers och S:t Peravy måst raskt fortsätta sin marsch framåt, upprifva Vv. der Tanns kår och framrycka direkt mot Paris. Hade då denna operation samtidigt åtföljts af ett utfall af Paris besättniog, så skalle hon, isyonerket eå länge prins Fredrik Carl med sin armå ännu var på afstånd haft någon atsigt till framgång. Denna plan fordrade dock, såsom förut är nämndt, ett raskt, energiskt handlande, icke senfärdighet. Man kan således på franska sidan icke hafva äsyftat Paris befrielse. Men Ååtereröfrandet af Orleans kunde icke vara det enda ändamålet ned operationerna den 7 och 9, ty då hade man direkt angripit denna stad. Enligt alla hittills tillgängliga berättelser har general Aurelles de Paladine, sedan hans trupper vid Tours, Beaugency och S:t Beooit öfverskridit Loire, intagit en observerande ställning, som sträckte sig från Vendome vid Loire (en biflod till Loire) ända till Beaugency vid Loire. Paladin förhöll sig defensivt och blef först angripen af bairarne i skogen vid Marchanoir. Afven detta är ett tecken att tran på franska sidan icke hade i sinnet ett framryckande mot Paris atan någonting annat. Enligt alla för oss tillgängliga berättelser hade redan den 4 i denna månad Bretagnearmen under Keratry samlat sig vid Conlie, ed 32 kilometres nordvest om Le Mans belägen köping. Samtidigt med Lolrearmens öfvergång vid B-augency skall Keratry den A hafva besatt Chateaudun, hvadan det nästan vill synas som skulle man gripit till offensiven vester om Loire endast för att kunna verkställs föreningen med Bretagnearmån och kanske till och med med nordarmen under Bourbaki, hvi!ken öfver Rouen ännu har till sin disposition en söderut gående jernvägslinie; Den omständigheten att Keratry och Aurelles de Paladine efter den till följd af de segerrika dråbbniogarne vidCoulmiers och S:t Peravy verkställda föreningen icke på något sätt gjorde min af att fortsätta offensiven, leder till den slutsats att man ännu väntar ytterligare förstärkningar, således kanske Bourbaki från norden. Samtidigt med de koncentreringsrörelser, som den 8 och 9 egde rum vid Chateaudun har Garibaldi framskjutit sin arme åt venster. Som bekant höll Garibaldi linien vid Saone och Oignon besatt och hade sitt högqvarter i Dole. Den 8 och 9 utrymde han nu dessa positioner och gick medelst jernväg på omvägar, nemligen öfver Bourg en Bresse, Macon och Chalons sur Saone till Autun, en i Morvanbergen (Coe; dOr) belägen vigtig jernvägskout. Garibaldis högqvarter befann sig den 9 i denna månad, under det hans förtrupper höllo köpingen Chagay på jernvägslinien -Dijon-Lyon besatt. öm Från många håll påstås att Garibaldis begättande åf denna nya position endast hade till ändamål att hindra en förmodad marsch af 14:e armekåren under general Werder från Dijon öfver Autun till Nevers vid Loire. Dock är det lika möjligt att ätveo Garibaldi fått order att stöta till Loirearmen, hvilken man för de närmaste striderna mot de förenade tyska armeerna vill gifva den största möjliga styrka. Derpå häntyder äfven den. skedda upplösningen af öfverkommandot vid: östra armåön. I sådant fall skulle vistelsen i Antun endast ha varit en paus och fortsät