Aftonbladet – 22 november 1870, sida 3

nordligare kurs än bär kan komma ifrage samt litet emellan råka nt för verkliga isberg hvilka åtminstone ej förekomma på Östersjön Kommer blott vinterpost med lämpliga fartyg till etånd, tro vi oss snart kuona praktiskt visa ryssarna vinsten af transit öfve Sverige, en fråga som för öfrigt af dem under senare åren omfattats med ganska stor intresse, hvilket deremot hittills blott irings mån varit fallet här hemma. Vore ock er dylik transitfart af obetydlig inverkan på der ofantliga ryska vintertrafiken med vestra Europa, blir törhållandet ej detsamma med svenska statens jernvägar, äfven om i börjar blott några båtar derigenom få regulier frakt Hvad beträffar varornas beskaftenhet, respektera vi visserligen olika tänkande, som vilja befria Ryssland från import of sådana, stora kostnader tålande flärdeller njutningsartiklar, som hvarje klok regering helst må se sitt land befriadt ifrån?, men anee för vår del ej ens dessa vådliga egenskaper böra hindra Ryeslands importvaror från atttransitera Sverige, blott vi förtjena derpå. För öfrigt frukta vi att ryssarna ej vilja låta andra bestämma, hvilka vsror de böra importera, helst då flärden och njutningen tagit ett sådant omfång att af dessa artiklar ensamt S:t Petersburg årligen importerar 150 å 200,000 centner merufaktorvaror, parfymer, medicinalier och kryddor, 5 å 600,000 centner vin, olja, t och tobak samt fyra hundratusen centner frukter, spriter, ost och kaffe, för att ej tala om en mängd dyrbara råvaror såsom indigo (74,000 centner) bomtil (nära en million centner) och färgämnen (öfver en half million tCentner), af hvilket allt rätt mycket kan med fördel transitera Sverige i returfrakt mot af hr Hoven erkönd ?sund transito? af ryska varor öfver Göteborg. Men härvid duger det alldeles icke att enSamt taga Baltisbport till utgångspunkt för ryska handeln. Om vintern ärö hordiiga vindar mest rådande på Östersjön. Dessa fylla ofta bugten och den lilla hamnen vid Baltish port med dritoch packis samt hindra infarten dit äfven med isbrytande vinterbåtar, theh rehsa på samma gång inloppen till Helsingfors och isynnerhet till Hangö, dit Om få år jernväg är utsträckt. Dessutom lesma hvar för sig Finland och de ryska Östersjöprovinserna så olika handelsutbyte direkte med Sverige, att älven af detta skäl det är oss nödvändigt att uppebålla geihenskapen med ömse sidor af Finska viken. Sverige har ännu alldeles inga handelsförbindelser på hela kusten ända itrån Baltishport till S:t Petersburg, men deremot ganska lifligs affärer på Fitiland; soih det är vårt ovilkorliga intresse att i främsta rummet bevara och utvidga: Viskulle mycket misstagit oss, om ä i gemensamt intresse dessa vigtiga skäl redan ander stundarde vinternavigation med Sofia komma att undanrödja de svaga hinder, en ryska sommarsjöfarten skyddsande lagstiftning ippställt. vo Att Ryssland utan handelsflotta och sjöolk eftersträfvar en direkt oberoende sjöförvindelse med Envgland är möjligt, fast ännu öga troligt. Handeln söker sig alltid antinjen billigaste eller snabbaste väg. Kunna dessa våda vilkor försnas, såsom nu i många fall senom att transitera Sverige, är vägen snart sifven. Att vattenkommunikation alltid lifver billigare än landtransport, säga hvad van vill deremot, var en sanning för femtio ir sedan, men At bevisa de flesta jernvägar notsatsen. Hr Hovens åsigter om svensk jernexport vå Ryssland äro lika märkliga och förtjena utt belysas, då de kanske ännu delas af en ich annan, äfven bland både landets och Stockholms represöntätion. fan påstår att vingenting annat hindrar vår export aj jernvaror och räls (såväl som flera andra artiklar) till Ryssland, än antingen tullfri inföcsel dit, ller etablerandet hemma af stora bolag, som skulle drifva tillverkning i största skala med illrävkligt rörelsekapital och skickliga ledare etc. Dessa bölag sklille sjelfvå hemma anlägga sina yehöfliga jernbanor med egna medel elter medelst ån garanterade af staten, som finge banan och wad bolaget eljest kunde bjuda som säkerheto. Hur enkelt och sinvrikt är ej detta uttänkt! Skada blott att enskilt kapital härtill felas och att ännn iske svenska staten tagit sig ill att medelst garanterade lån bekosta ens lelar af, långt mindre hela banor. Här i Sverige hafva vi efter många år kommit Iefhän att i prinöp godkänna statsbidrag till en fjerdedel af byggnadskostnaden; få nt se hur långt man i verkligheten kommer härmed, lå man under följande riksdagar skall rättvist tillämpa denna grundsats bland trettiotre kämpande bolag. Icke är det bristande sjökommunikationer, som hindra vår jernekport på Hyssland!, uttopar han, men erkänner kort derpå att vinterfrakterna ställa sig vida förmånligare för Sverige, ehuru han anser det klokare att frakta jernet sommartid och lagra varorna på lämpligaste ort i Ryssland. Men hvarför nse ej ryssarna sjelfva vinsten af en sådan agring, bellre än att (se Economists sista Arsrevy) betala en höstfrakt af ända till 45 shillings sterling pr ton, hvilket gör vissa slags jern nära dubbelt dyrare än i England? Ensamt de höga frakterna och assuranserna ser svensk jernindustri under halfva året ett högt skydd mot den engelska, blott vi fort och på rimligt sätt åstadkomma jernbanor till bergslagerna för åstadkommande af stor och billig produktion. I fjol vintras sändes lera partier jerneffekter från Stockholm på jernväg till Malmö samt vidare öfoer Danmark på ingbåt till Pillav att i brist af lämpligare kommunikationer fraktas derifråar på jernväg nära vundra svenska mil till S:t Petersburg. Nog kan detta kallas underliga vägar, men det bästa är att jernet i alla fall blef liggande öfver en månad i Pillau, emedan all jernvägs materiel hela tiden var upptagen med att från sistnämnda stad till S:t Petersburg frakta bomull, som inkommit dit sedan Kronstadts hamn vid vanlig tid af året tillfrusit. Visar. allt detta brist på omtanka och köpmansblick så är ordspråket sannt, att svårt är att ensam vara vis. På tal om artikeln. bomull kan ej skada att påpaka dess underliga vägar till Ryssland. Ehuru det vanligen är föga skilnad i frakt från Mexikanska viken till Liverpool och Hull, går dock den mesta ryska bomallen till Tivernna! och derifrån nå iernväg!