Aftonbladet – 22 november 1870, sida 3

Jända tills nu hindrat oss att besvara. Vi hafva dessutom ej behöft brådska dermed af det skäl att åtskilligt i hans uppsats dels vederlägger sig sjelft, såsom hans uppgifter om fraktpriserna, dels tillhör de åsigter om samfärdsel, handel och sjöfart, som i följd af total obekantskap med nutidens förbättringar -i kommunikationsväsendet här voro rådande för en femton å tjugu år sedan och då föranledde Stockholms börs dels att hos rege1 ringen afstyrka förslaget om att uppsätta 3 len enda telegraftråd mellan Stockholm, GöIteborg och Malmö såsom obehöflig för korrespondenter i allmänhet och skadlig för Taffärsmän, dels att af alla krafter motverka Jernvägsanläggningarnes påbörjande från Stockholm, såsom skadliga för dess hanI delsintressep, samt att, när en slutligen I måste komma till stånd, hjelpa Stockholms medtäflsre att få bsnan förlagd söder om Mälaren, emedan man då ansåg de halfva året afbrutova vattenkommunikationerna fullt I tillräckliga, Till denna klass af påståenden räkna vi isypnerhet den röda tråd, som genomgår hela uppsatsen, nemligen att nutida affärer tvinga till skarp påpasslighet och förntberäknande, samt (så att?) varureqvisitioner och konsignationer under vanliga seglationstiden utföras till så tryckt frakt och låg assurans att, när senhöst och vinter äro navigabla, lediga fartyr ofta knappast kunna erhålla Jast till lägsta sommatfrakt. Härigenom bortresoDeras på en slump de flesta af Etropas och Amerikas fnångtbsetide mil jernvägar, som just bafva till förnämsta uppgift att såvidt möjligt öfver hela året jemnt fördela hvarje lands, ja hvarje orts produktion och konsumtion.. Härigenom förkastas utan: försök till motbevis det numera af alla tänkande sffärsmän antagna axiomet att ingen större industri kan bära sig utan oafbräten samfärdsel med verldsmarkneaden. Slika anakronismer kunna dock tänkas, om ej alldeles förkleras, då lifvet är en skola som tvingar till fortsatt utveckling och stegrad intelligens. Men hvad skall man tänka om en skeppsmäklare, som Öppet drifver den satsen att höstoch vinterfrakter, ofta understiga lägsta sommartrakt? — År icke hels vår ångbåtsflotta, med något tillfälligt undantag som just genom sin sällsynthet visar hura motsatsen är bestämd regöl, ett ständigt b8vis på att höstrakter äro mycket högre än sommarfrakter och att man ofta knappt vet hvad man skall begära för senhösta frakt, såsom fallet nästan alltid är på Norrirod, eburu till följd af en ovanligt god skörd i år detta ej gäller i så hög gfad söm vån ligen avnars? Med hela den ofantliga trafiken på Petersburg så nära för ögonen, har ej hr H. hunnit se att år efter år rörelsen vid Kronstadt fortgår i någorlunda maklighet under vår och sommar, då frakter och assutanser äro låga? — Men ttiot slitet ät Soptember, vär sommarens frakt fördubblats eller tredubblats och assuransen fördubblats, då börjar det först bli riktigt lifligt! — Och på senhösten, i Oktober samt början af Nov. eller så länge Kronstådts hamn är öppen, icke händer det någon enda gång att ffakten faller så lågt som till sommarfrakt, oaktadt den ständigt växande assuransen då för dyrbarare varor, det vill här söga för sju äl tio millioner centner årligen, stiga till flera gånger högre belopp än den höjda frakten. Tvärtöm inträffar det ofta på senhösten, isynnerhet när Ryssland haft god skörd eller upptagit ett större lån, att såsom i fjol: Economist, förklarade, skeppsrum till ryska Östersjöprovinserna saknan. ; Men ej nog härmed. Dessä störa ångare på 500—1500 tons, som under Petersburgs seglationstid bedrifva sjöfarten på Kronstadt, öfverflytta efter sistnämnda hamns tillfrysning sina turer till efterhand allt aflägsnare hamnar, till Riga, Königsberg, Pillsu, Danzig j. och Stettin, från hvilka godset sedan måste föras minst sjutlo men banligen hundra til hitndrafemtio mil på jernväg till och från S:t! Petersburg, allt under det assuranserna för den svåra och under mörk årstid vådliga pas-. sagen genom Öresund ständigt ökas och till sluts vanligen i Januari alldeles ytestänga den egentliga sjöfarten från England, Franks rike och Belgieti. Sedan går man med dessa stora ångare på H-mburg, som då får en liflig trafik till och från Ryssland, utan att detta oss veterligen förrän ht framkallät böskyllningår för bristande omtanke hos de ryska köpmänanen, hvilka tvärtom allmänt anses som de skickligaste specialister i hela Europa. Hvad betyda för öfrigt dessa tusen mil jernvägar, som på de senara åren uppstått i det mer än andra länder med goda vattenvägat rikt utrustade Ryssland, om ej att man numera vill köpa och sälja fort samt att man framförallt känner förlagsräntan tung och förlamande? Hvarför befraktar man ei segeltartyg i stället förde långt dyrare åogfartygen, jz hvarför knallar man ej som förr ötver berg och backar med sin påse på ryggen? Alla nutidens praktiska tillämpningar af naturlzgarne visa blott att verlden inträdt i ett högre kulturlif, att tid är pengar, och vi glädja oss åt att snart denna sanning äfven öfverallt hos oss skall blifva erkänd. Ingen klok köpman lagrar nu mer än han nödvändigt behöfver, utan betalar lika gerna en höjd vinterfrakt om han derigenom spar räntan. Detta begripa de kloka ryssarne ganska väl och taga derför mycket af sina varor på så underliga och dyra vägar som på jerobåna från Hamburg. När de höjda! assuranserna i Öresund stoppat sjöfarten mellan vestra Europa och de nordtyska hamnarne, måste detta i än högre grad bli fallet med så nordliga hamnar som Finska vikens vid Baltishport och Helsingfors, ja med den långt bättre än dessa belägna Hangö. Men långt dessförinnan lönar det sig att föra ryska varor fyratio a fyratiofem mil på jernväg transit ötver Sverige ensamt genom fraktbespariogen, utan att tala om den högst betydliga minskningen i assuranskostnad, då man får utbyta den under mörk årstid krokiga och vådliga vägen genom Kattegat och Öresund förbi Falsterbo, Bornholm, Öland, Estland, Vsel och Dagö mot den nästan raka seglingen från Hull till Göteborg samt den follkomligt raka, från alla skär, grund och farligheter fria linien från Nynäshamnen till