Aftonbladet – 21 november 1870, sida 2

karakter af en kränkning, och ett påt irtigheter som Porten visat vänskapliga maker, — dessa siipla förevändningar begagnar Ryssland för att tillintetgöra fredstraktaten i Paris. Det är rentaf vidrigt när furst Gortschakov i samma andedrag hvarmed han begår ett attentat möt verldefreden attalar den försäkran, att Ryssland allsicke vill öppriffa den orientaliska frågan. Ty Parisfredens tyngdpunkt låg just i den förklaring som neutraliserade Svarte heaftet. Då Ryssland sätter sig Uffek denna, förstör det 1856 års ärbete och tillintetgör Krimkrigets resultater. En rysk örlogsflotta i Svarta hafvet är en ständig hotelse mot Konstantinopel, en oupphörlig källa. till ör för Europa, Till försvar behöfver Ryssland inga krigsskepp i dessa farvatten; det behöfver dem endast till eröfring. I England som i Österrike är man mycket orolig att fa veta hvilken ställning Prcusseh skal! intaga till denna så plötsligt uppdsktå fråga. Den allmänna opinionen i England är mycket delad i detta afseende. Å ena sidaä framhåller man, att då båda ländernas intressen äro å motsatta, att man ej behöfver befara någon samverkan emellan dem, medan man å den andra är öfvertygad, ett det fins ett hemligt afta! imöllan de båda makterna; — Fill den senare åsigten lutar Mörning Post. Vi för vår del, säger hon, skulle gerna se att det ej funnes något hemlig öfverenskommelse möljan Preussen och Rysslands — Vi hoppas att i denna fråga Tysklands goda namn och rykte ej skall ha någonting att befara af det diplomatiska steg som nu tagits af den skicklige statsman som leder Rysslands öden. Men hvarför, måste man fråga, har Preussen visat et föråktfull och grällysten hållning gent emot England och Österrike, hvarför har Ryssland hindrat Österrike, när det i början af det nuvarande : kriget kände sig frestadt att bistå Frankrike? Hvarför har Kyssland kunnat mobi-. lisera och förflytta trupper utan att någon . föreställning gjorts deremot? Det är eme-: dan vi ej kunna ge något tillfredsställande svar på dessa frågor, som det är oss omöjligt att ha en god tanke om Rysslands afsigter beträffande den orientaliska frågan. Men det tjenar till ingenting att vi bry vår. hjerna med att söka utforeka om grefvej. Bismarck ingått några förpligtelser om Tysklands direkta eller indirekta medverkan till ett försök att sönderstycka Turkiet. Hvad än må hända, ha vi pligter och förbindelser att uppfylla, den elier den maktens hållning må vara hvilken som helst. Fannes det något tvifvel mera om att Rysöland tagit detta steg med Berlinkabinettets goda minne, skälle det undanrödjasgenom jet sätt hvarpå den mer eller mindre officiösa tyska pressen yttrar sig ot den Gortschakovska. noten. Hvad Ryssland bepir, säga de, är ju en bagatall och för. öfrigt den rättvisaste sak i verlden. Kölnische Zeitung finner Rysslands sätt att gå till väga visserligen en smula inkorrekto, men i sjelfva saken kan tidningen gj ge det orätt. Tarkiet, säger hon, är besittning afsnoden och kan hvilket ögonblick som Helst kasta hela sin flotta in i Svarta hafvet. Det har i följd deraf en stor öfvervigt, öch om iman också ej hos Turkiet kan förutsätta någon benägenhet till anfall, så ligger dock i dessa bestämmelser en. brist på fikställi het och en obillighet. som en stor makt sädalt söm Ryssland svårligen kan fördrala. Som man ser är det sammå logik hvarvid man från tysk sida numera ej är ovan. När fransmännen ej kunna förmå sig att erkänna rättmätigheten af Tysklands anspråk på Elsass och Lothringen, är det en hårdnackatl blindhet för rättensfordringar; och när Buropa ej vill återsätta i Rysslands Händer det vafa hvarmed det -en gång var nära att taga ifvet af Tarkiet och som det ofelbart genast skulle använda till sama ändamål, så är det en högst upprörande brist på rättvisa och billighev! Enligt berättelser från Marseille har vid de der den 14 hållna municipalvalen det republikanska partiet segrat öfver det söcialistiska; Det förra afgaf 21,000,..det senare 1000 röster. AT det. förra garde civiquen, som anstälde så mycken. oreda, har ett stort antal afgått till krigsteatern inorr. Moniteur offentliggör ett dekret, som anbefaller unge rättandet af ett öfningsläger i Toalonse för sydvestra Frankrikes rmobiloch nationalgarden under befäl af general Demay. Till republikens kommissarier vid denna nya armå äro. utsedda f. d. prefekten Perrin och den bekarte publicisten Lissagaray. Den gamle Guizot har från sin egendom Val Richer i Normandie, der han för närvarande vistas, insändt en ny skrifvelse till Times, hvari han yttrar ig om stillestånds-j e förhandlingarnas afbrytande och visar att grundsatsen om status quo fordrade att Paris vid vapenhvilans utgående befudte sig i samma läge i afseende på provianteringen som vid dess början, med ett ord att franska regeriogen hade rätt att yrka på stadens rovianterande för denna tid. I ett annat biet. som meddelas af LIndgpendance, uttalar sig Guizot om Bazaines kapitulation på ett sätt, som visar att han i hufvudsaken delar Gambettas åsigter om arten af denna transaktion. En korrespondent till Times skrifver från. Tours den 12 med anledning af Thiers återkomst från sin misslyckade beskickning till Versailles: Och nu, då det icke mera är frågan om ett vapenstillestånd, kan jag säga er, att en stor mängd fransmän, isynneshet bland miitärer, betviflade dess möjlighet, emedan de sågo en alltför stor fördel för Frankrike i 25 lagars uppskof med operationerna och Paris: provianterande för denna tid — 25 dagar, som kunde användas mycket nyttigt till att jfva rekryterna, förbättra ekiperingen och förfärdiga vapen och patroner. — Tjugofem lagar!s utropade nyligen en artilleriöfverste, ne rg Å L f J J Å t