Aftonbladet – 19 november 1870, sida 2

gångna eller landsflyktiga dynastier, ädla jägare, törtöljande bjortoch rädjur, medan bor-: nen smattrade sitt friska halilaj! konungar och kungliga favoriter — qvionor, hvilkas skönhet blifvit en tradition — färdandes framåt dessa vägar — framåt! framåt! alla till samma omätliga djup, hvarest ännu är godt rum för otaliga generationer af lefvande varelser, Och till samma djup, fastän i hoppet att först få skicka dit Baptiste, red äfven mr Meredith, Han visste det, men det brydde bonom ej mycket. Hans tankar dvaldes ej alltid i forntiden; ban blickade ätven framåt och en vision visade honom hvarje drag förändradt af det sceneri han hade framför sig. Skogen fälld, en stad med byggnader, högre än fåglarnes nästen i trädtopparne; längs en af allderna flöt en bred kanal och: på den punkt der pyramiden reste sig i ensligt majestät, en samlingsplats för affärslif och nyttig verksamhet. Hvarför skulle ej den gamla. verlden, så väl som den nya, få sitt Chicago? tänkte mr Meredith — ena dagen en ödemark, den andra en stad, dit hundra tusental af menniskor dragas at en mäktig impuls. Hvarför skulle ej den få sina sjutton. jernvägar, liksom prairernas drottning? Hvem kan läsa tramtiden? Den kraftfulla, nya verlden kan då vara föråldrad och nytt blod ingjutet i den gamla. Ingen vet Dblifvande generationers öde. Huru mycket skola dessa inte känna, som är fullkomligt obekant för oss. Skola de törakta oss för vår okunnighet? eller måhända, kännande sig vara ännu mera okooniga än vi emedan så mycket återstår att lära, skola de störta sig i nya, outforskade djup och aldrig fiona en fast grund, men fortgå i tvifvel och häpnad till sin både förtjusning och plåga ? Här togo mr Merediths spekulationer sett