Thorvaldsens sekelfest. Den i går afton af hufvudstadens kons närer å stora börssalen anordnade festen t firande at Thorvaldsens hundraåriga jubileu var särdeles vacker och i allo lyckad. Salen var på lämpligt sätt dekorerad. F södra långvägger midtemot musikläktaren oc den derunder för den kungliga familjen upj förda estraden sågs på en piedestal en kolo sal byst af Thorvaldsen, ypperligt utförd Molin och omgifven af lager och andra syd ländska växter samt två kolossala blomster sirade kandelabrar. I fönstertördjupningarn voro anbragta kartonger, hvilka i hvitt p mörkröd botten framställde efterbildningar a nio bland Thorvaldsens förnämsta skulptur verk. Salens fond doldes af ett förhäng mellan två avantscenpilastrar, öfver hvilk man såg mästarens verldsbekanta basrelief medaljonger Natten och Dagen. Öfve förhänget lästes årtalen 1770 och 1870 mel lan; bildhoggarekonstens sinnebilder, klubb: och mejslar, anbragta så, att de bildade d sammanbundna initialerna till Albert Thor valdsen. Kl. 7 började salen fyllas af en högtidsklädd skara och före kl, !28 voro alla plat ser upptagna. Åtskilliga konstnärer funge rade som marskalkar och biträdde vid pla cerandet. Kl. !2 8 på slaget infunno sij konungen och drottningen med siva uppvaktningar och togo plats på den kungliga tri bunen, Straxt derefter anlände äfven enkedrottningen och hertiginnan af Dalarne. Or. kestern, placerad på läktaren öfver den kungliga tribunen och bestående af Andra lifgardets musikkår under direktör Sjöbergs anförande, spelade upp August Södermans fest marsch, efter hvars slut en kör, bestående a några bland k. teaterns artister samt amatörer under anförande af direktör Ahlström afsjöng första afdelniogen af den sång, som hr F. Hedberg författat och hvars tre afdelningar han tillsammans benämnt Thorvaldsens sekel-fest,. Denna första afdelning sjöngs på melodien Det er et yndigt Land, och lydde sålunda: Det fians ett äradt namn, Som bärs på ryktets vingur Mot evigbetens famn! Det namnet är en konstens sol, Som ljus och värma bringar, Och glans från pol till pol. Och mannen som det bar Med kraft på segerfärden, Ea nordens son han yar! Hans vagga stod vid Sundets strand, Och nu är bela verlden Hans minnes fosterland. På sekelfestens dag Vi sångens kransar vira Omkring baus milda drag. Som nordens stjerna strålar klar, Så ler det namn vi fira, I glans till sena dar! Derefter framträdde hr Hedberg och deklamerade ett af honom författadt längre poem, å programmet kalladt Thorvaldsens minne. Det var hållet i prologstil, till största delen affattadt på orimmade jamber, men afslutadt med några eldiga och klangfulla rimmade stanzer. Såväl styckets innehåll som det enkla och kraftiga föredraget syntes på åhörarne göra det behagligaste intryck. Derefter afsjöngs andra atdelvingen af de utdelade verserna, på melodi n Orfeus sjöng vid Iutans toner, af Otto Lindblad: Mästarn bjöd och stenen bräcktes, Hellas verld ur sömnen väcktes Och stod upp i marmorns drag; Herrligå gestalters skara, Greklands gudar, underbara, Fingo lif vid mejselns slag. Mästarn bjöd och korsets hjelte Stod der mild, som då han välte Syndens börda från vår jord; Så för konsten ned i gruset Strålar utaf himlaljuset, Och dess bild är verkliggjord! Sedan rt.usikkåren derefter spelat Mendelsohn Bartholdys bröllopsmarsch i Midsommarnattsdrömmen, framträdde protessor Dietrichson och höll det egentliga festföredraget om Thorvald-ens lif och betydelse för konsten. I enkla, kortfattade drag samt på ett klart och anslående sätt tecknade talaren plastikenas veckling sedan Michael Angelos tid och skildrade i bjerta färger konsttörbällandena under rococotiden, före Winckelmanns, Sergels, Canovas och Carstens uppträdande, hvarvid han erinrade derom, att det jast nu också är jemnt hundra år sedan Sergels Faun trädde fram i dager. Han framställde derefter hufvuddragen af Ttorvaldsens lif och verksamhet, kryddande framställnipgen med många, äv pikanta, än rörande smådrag och anekdoriska detaljer, som bidsogo att underhålla åhörarne och fängsla deras APpmärk samhet. Han öfvergick sluatligan till en all män karakteristik af Thorvaldsens konstnärskap och dettas höga betydelse. genom att inom plastiken göra gällande såväl känslan för den sanna plastiska stilen som det äkta, koostnäriiga vatorstudiet Han slutade sitt med lifl.gt bifall mottag.. föredrag med eu lefve Alvert Thorvaldseus minne, hvilket af orkestern beledsagades med fanfarer. Orkestern spelade derefter Kuhlaus ouverture till Elverhöis samt fantasi öfver nordiska folkmelodier af Crusell. : Då de sista tonerna af dessa melodier förklingat, drogs förhävget I salens bakgrund undan och man fick skåda en särdeles vacker letvande tafla, Thorvaldsens aporheos, framställande. buru konstnären sjelt vid sitt arbets begrundar någon ny skapelse inom konsten, ander det ban omgifves af de nio muserna och bekrönes af konstens genius. De vackra gestalterna och det konstoärligt inspirerade i hela taflan gjorde en förträfflig verkan. Under det denna lefvande tefla visade sig, afsjöng sångkören sista afdelningen af de ut: delade verserna, på Mathison-Hansens melodi till ;Fra Issefjord det b:user.: Från Sundets bölja det brusar En sång om nordmanna-bragd: Om Thorvaldsen den susar, Der ban i graf är lagd. Om allt hvad Danmark eger, Den klingar, hög och sann: Om Örsted och Öhblenschläger, Om Evald, Ingemann! Den möter sången som ljuder