Aftonbladet – 17 november 1870, sida 3

medföra en sraula retelse och någon fara, som dock ivgalunda härrör från preussarnes projektiler, utan helt och hållet från befästningsvakternas patriotiska nit; tydearrestera oföränderligen hvarje främling, som med alltför nyfikna blickar betraktar försvarsverken eller gör den allraoskyldigaste fråga om dem; och arrest under dessa förhållanden vill icke blott säga obehag och olä enheter, utan vanligen förolämpningar och svår behandliog. För min del tror jag, att nio tiondelar af de historier, som berättas i parisiska tidningar om preussiska spioner, förklädda till franska amiraler, nationaloch mobilgardister, gensdarmer, femmes å la mode,, barmhertighetssystrar, rester, sapeurs-pompiers, chiffonniers, aretare och pecheurs å la linge — de sistnämnde för att utspionera de svaga punk-! terna bos försvarsverken vid BSeinefloden — äro uppfioniogar af tidningsskrifvarne i Paris, hvilka till följd af bristen på alla nyheter utifrån nödgas avstränga sin fantasi till dt yttersta för att kunna bjada på någonting retande-till sina läsares förlustelse. Att preussiska spioner, och till på köpet djerfva spioner, tränga sig in i Paris är dock alldeles säkert; ty för några dagar sedan såg jag sjelf en under något besynnerliga omständi; sheter. Det var vid Courcelles, dit jag begifvit mig geoom stadsorten med.samma namn på min väg till Asniöres. å jag hörde flera skott afskjutas, vände jag mig om och fick se ett halft dussin mobilgardister pluttra och skjuta, såsom det tycktes, på en rad skorstenar på ett mycket högt bus idtför jernbanan. Men vid uppmärksammare undersökning upptäckte jag en karl i militäruniform,hvilken höll en blå flagga i ena handen och en röd i den andra och bar framför sig ett långt förkläde, måladt blekrödt med smala, hvita streck för att likna rappningen på skorstenarne, mellan hvilka han krupit Pp; Man tycktes ha upptäckt honom, då han hviftade med de nyssnämnda flaggorna, och på detta sätt blef han skottafla för mobilgardisterna, hvilka dock alla sköto bom. Ett ögonblick sedan jag först blef honom vårse, hade han hasat sig ned utför det lådga skiffertaket och, hängande sig fast vid stenfoten, släppt sig ned på jernbalkongen utanför våningen inunder och försvunnit gepom ett af fönstren. Mobilgardisterna insläpptes genast i huset — ett mycket stort hus, i hvilket alla våningar tycktes vara bebodda — och de genomletade det från vinden till källaren, utan att upptäcka ringaste spår efter den preussiska officeren — ty detta uppgafs han vara — hvilken i ett folkrikt qvarter i Paris midt på ljusa dagen signalerat till sina kamrater. Utanför Porte de Courcelles finner jag gatorna barrikaderade, och några få steg ifrån hvarandra militärvakter eller åtminstone en post, som tyst vandrar af och an. På alla hus, som äro flera våningar höga, ha de öfre af dessa blifvit nedrifna, RR det att de ej skulle ligga i vägen för elden från ästningsverken; fönster och luckor ha äfven blifvit borttagna från bottenvåningarne. Vid ändan af en lång, rak väg kommer man till ruinerna efter Asnidregbron, som nyligen blifvit sprängd och uppbränd, och af hvilken endast två af de sju halfbågarne stå hela qvar midt i strömmen. På något litet afstånd till venster är jernvägens jernbro till en del förstörd, och längre upp i strömmen finnas lemningar af den nyligen bygda bron vid Grande Jatte mellan Neuilly och Courbevoie, hvilken kostat 3,000,000 francs och endast har qvar hälften af en hvalfbåge, på hvars bropelare man ser en kolossal kejserlig örn. I motsatt riktning — d.v. s. nedåt strömmen — sammanbinder en enda bred hvalfbåge de två små holmarne midt i Seinen, men de båda andra hvalfbågarne ha blifvit förstörda. Mellan byn Clichy-la-Garonne och floden är platsen öfverallt afskuren af förskansningar och barrikader; alla de bus, som vetta åt Seinefloden, äro dessutom befästa, och deras väggar äfvensom de angränsande trädgårdsmurarne ha blifvit försedda med skottgluggar. Den vanligen lifliga lilla byn Asnpicres erbjuder nu en ve modig anblick. Den har blifvit helt och hållet öfvergifven af sina invånare, hvilka dock först i sista ögonblicket togo till flykten, många af dem sedan bron blifvit sprängd. Följden blef, att de måste tränsportera sitt bohag på båtar öfver floden, och i flere dägar efteråt voro Seinens stränder närmast Paris beströdda med stolar, bord, sängar, sängkläder, stenkärl och kökssaker, hvilka afvaktade ankomsten af vagnar och kärror för att bli förda inom hufvudstadens murar. Byn är nu besatt af franska soldater, som ha kastat upp, barrikader i alla riktnivgar, isynnerhet vid foten af jernvägsbron och vid föreningspunkten för jernvägslinierna till S:t Germain och Versailles. Dessa barrikader ha fill största delen blifvit uppförda af gtora bjelkar samt massor af jernvägsskenor och syllar, som upprifvits på en betydlig sträcka. De hus, gom vetta utåt Gennevilliers-slätten ha fått skottgluggar; tornet i Asniöres begagnades till observatorium, der fransmännen oupphörligt, men för I det mesta förgäfves spana efter att preussarne, som man vet vara på ett par (eng.) mils afstånd skola visa sig. Från denöa punkt kan man med blotta ögat se fiendens verk vid Orgemont och Sannois. Då man skådar öfver slätten litet till höger om Colombes, ser man på andra sidan om Seinern en mängd hus på de gröna bergssluttningarna, öfver hvi!ka en liten kyrka sticker upp sin tornspira. Detta är byn Argenteuil, bakom hvilken berget höjer sig något brant, öfverallt betäckt med vingårdar, och på toppen synas ett par väderqvarnar samt ett bälte af träd; det är här, vid Sannois, som preussarne försöka uppställa ett batteri. Det är en plötslig försänkniog i berget åt Seinen till, hvilket antyder några stenbrott; derefter följer en bred yta, afskuren af jernvägen, hvarpå berget åter höjer sig i form af en hög kulle, på hvars spets man upptäcker vingarna på en qvarn med ett par bus på sidorna. er marken sluttar ned mot flodep, genomskär den en annan rad af kullar, på hvilkas topp Maison Blanche ligger, en beryktad omknnn observationspost, på hvilken de franske skarpskyttarne, som alltid ligga i bakhåll på andra sidan om Seinen, hålla skarpt utkik, och. der de icke sällan lyckas att skjuta ned någon nyfiken preussare, i samma ögonblick han vågar visa sig. Hvad beträffar Orgemont, der fienden oafbrutet arbetar, har pligten att observera det blifvit öfverlemnad ät S:t Öuens batteri, som uppförts på en liten höjd, hvarifrån man kan ge ötver Seinen, pordvest om Paris. Dess artilleri står alltid riktadt åt samma båll, och så snart preussarne söka närma sig till sina verk, öppnar det genast sin eld, och ofantliga bomber regna fr öfver den stackars qvarnen vid Orgemont, vilken redan har förlorat alla sina vingar, den ena efter den andra. Den lilla byn S:t Öuen bar öfvergifvits likasom alla öfriga byar i Paris omedelbara omgifningar. De broar, som gingo öfver Seinen, ba blifvit sprängda, och alla de små skogarne i grannskapet helt och hållet uppbrända. Återkommen till Paris, gick jag utåt Boulevard de. S:t Cyr till Porte de Sablonville, hvarest en torpedo för några dagar sedan råkade explodera och sårade sju eller åtta personer, några af dem allvarsamt, samt derifrån till Terzes, der man vandrar öfver torpedos nästan vid hvarje steg. I parken var allt stilla, ty vandrare äro sällsynta i denna nygjorda ödemark. De öfvergifna husen med sina tillslutna luckor i fonden af de långa trädgårdarne, hvilka öfverflöda af grönska, hade ett melankoliskt utseende, hvilket till och med den klara höstsolen var oförmögen att utplåna. Endast vid mairiet spårade man några tecken till lif, och äfven här fanns blott en enda tjensteman qvar med åliggande att inregistrera de upp gifter om födde och döde, sommöjligen kunde inlemnas till honom. Från Ternes till Porte Maillot är afståndet endast några hundra alnar. Utanför denna ingång till Paris är den breda Avenue de Neuilly. Innan