Aftonbladet – 17 november 1870, sida 3

Minnen från striderna kring Sedan. Pastor F. Puaux andra föredrag. (Forts. fr. tisdagsbl.) Vid Sedans stadsportar stanna vi, och i samma ögonblick uttågar ur staden en truppkonvoj med en kavalleriafdelning i spetsen, men jag ser franska uniformer; det är en konvoj af franska fångar. Hora smärtsam är icke min öfverraskning att återfiona de-sista spilrorna af de fyra första kjrassiorregemra tena, just dem, som jag bågra dagar förut hade sett defilera i Attigny; de-ha gjort sin pligt, sade en af deras chefer till mig. t första zuavregementet passerar derpå; en upg baiersk officer, som står bredvid mir, sätter lugot sin lorgnett till ögat och säger till -mig xeed största köld, att hans kusin måste vara ibland dem, och att det skulle vara ganska eget att få: träffa. honom. Hvilket vackert :ochståtligt regemente. De, mm sett det, veta huru mycket mod och oförskräcktbet det fanus i denna kår, hvars tapperhet -har öfvergått till ett ordspråk. Besynnerliga typer, soldater med stolt och stoisk uppsyn, men ädla och tappra. Men mig, som var sorgsen och tänkte på framtiden, föreföll det, som om det var vår gamla miJitärära, som passerade förbi, för att gå att dö långt in i Tyskland, och mot min vilja tänkte jag på forntidens soldater, på Hochs krigare, på Sambreoch Meuse-armåerna, på konventets hjeltemodiga försvar, och skaldens ord ljödo i mina öron: Et leur åme chantaäit dans les clairons dairain. De passerade, och ännu länge följde min blick dem. Några ögonblick derefter kom jag