Aftonbladet – 17 november 1870, sida 3

VV ge ES Sv DD fö RR det varit att utsätta sig för ett onödigt blod: bad. Bairarne voro, för att räga sanningen de egentliga segrarne denna dag. De vor de för-te som ankommo från Rancourt och Remilly sur Meuse; under det att kronprin sen af Sachsen småningom trängde våra trupper tillbaka från Carigopan och Mouzon, be: fann sig den franska armen omkring Sedan om hon just i det ögonblicket hade koncen. trerat alla sina stridskrafter och kastat sig å ett enda håll, skulie hon utan tvifvel ha ge nombrutit de fiendtliga linierna. Det var då, som af farbåga för en dylil möjlighet, en order från det stora högqvarteret befallde bairarne att göra en diversior mot: Bazeilles för att lemna kronprinsens och kovungens arme tid att i forcerade marschei hinna fram och besätta alla höjder, som be herrska Sedan i vester. Från detta ögonblick var försvar ej mera möjligt. De broar som lemnade återtåget till Måezidres öppet. voro antingen afskurna eller besatta af fienden, och på den östra sidan voro de öfriga broarne vid Bszeilles och Douzy i deras händer. ) Den enda möjliga eventualiteten var Belgien, men äfven på det hållet voro ände till La Chapelle de treussiska batterierna uppställda, och för öfrigt Skulle faran ha varit större; ty utan tvifvel skulle preussarne Ha följt fransmännen, som skulle ha kommit mellan två eldar. Att fel begiogos, kan ej betviflas, och jag vill blott såsom bevis derpå nämna följande faktum. Den unge prinsen af Wied berättade för kyrkoherden i Sedan, hos hvilken han bodde, att han till sin ofantligt stora förvåning hade bemäktigat sig bron vid Donchery i spetsen för 40 man, och märken väl, att denna bro var af etörsta vigt, emedan den möjliggjorde ett återtåg till Mözidres. I kännen, hvilka anstränpningar som gjordes för att tillintetgöra dessa hinder. Det sjunde kyrassierregementet kunde icke en gång komma ända fram till de preussiska Jinierna. Sedan befann sig i en helt annan situation än Metz. Dagen efter dess besättande var den redan utbungrad. Oredan hade nått sin höjd. Flyktingarne frår Beaumont, sprängda och utan vapen, hade kastat sig in i staden och man visste ej hvad man skulle göra af dem. De positioner som intagits af armön voro olycksbringande, Mac Mahon blef blesserad strax i början, Wimpffen mottog kommandot öfver en armö fyra timmar efter dot han anländt från Afrika — det hade behöfts ett snille för att kunna rädda armån ceb vi hade icke något snille att vända oss till. Man lät det gynnsamma ögonblicket gå sig ar händerna och det återkom icke mer. Om påföljande morgon elden blifvit öppnad, så skulle Europa på aftonen hafva erhållit underrättelse om ett af de gräsligaste nederlag, verlden ännu hört talas om: en stad som störtade sammen öfver tusentals menniskor, dödade utan att ens ha kunnat: försvara sig. Sådan är tanken hos ella dem som sett och undersökt Sedans belägenhet. Om jag skulle uttrycka min tanke rörande lenna tilldragelse skulle jag ej tveka att påstå, att felet ligger mindre i sjelfva kapituationen än i de talrika fel som förorsakat len. Jag har flera gånger samtalat med högre officerare om detta krig och jag kan j underlåta att meddela er åtskilliga omdönen som mycket. förvånat mig, isynnerbet de som kommo från en preussisk stabsofficer. Hvad som utgör en stor skiljaktighet mellan våra båda nationer, sade han till mig, det är utt I fransmän ären krigiska, men I ären cke militärer; med oss tyskar är förhållanlet motsatt, vi äro när omständigheterna det fordra militärer, men vi hafva ej det krigiska Jynnet. Algier, hvaröfver edra krigaministrar skrutit såsom utgörande en ypperlig nilitär-skola, har blifvit en skola till fördert ör edra generaler och soldater. Att komnendera en expeditionskolonn j Sabara forIrar mera mod än kunskaper och edra geieraler ha vänjt sig vid att låta små afdelviogar, sällan öfverstigande 8—1000 man, nanövrera mot band af araber, tappra visserligen, men odisciplinerade och utan någon vana vid europeisk krigföriog. Dessa samma zeneraler äro alldeles handfallna, när det är råga om stora massor och förstå ej attlöra lem. För öfrigt har detta Algier hos edra rupper alstrat bristande krigstukt, ett ondt som det är svårt att-utrota. I hafven vävjt er, sade han vidare till nig, — jag tycker mig ännu höra hans ord — att vara nöjda med en seger vunnen af en general öfver araber, anamiter och kinveser, edra tidningar ha öfverdrifvit verkliga förhållandet och I hafven trott att de miliäriska traditionerna skulle fortfarande bibevålla sig. I-hafven gjort kriget till en verkig militärisk sport: man gick att döda sin wrab på samma sätt som man dödar en panher, men, tro mig, den militära andan har uldeles gått förlorad under kejsaredömet. Då ag anför dessa ord, sker det icke för att vilja upphäfva mig till domare i denna sak, ty dertill eger jag ej förmåga, utan derför utt de innebära, förefaller det mig, sanningar, vilka bidraga till att förklara de många notgångarna under detta fälttåg. Hvilken -smärtsam anblick!. En at våra sta platser besatt af fienden! Hur plågamt att bära, att känna dessa nederlag, att rid hvarje steg märka att segern öfvergifvit 38, att se en fana, hittills okänd, beherrska rår och svaja från våra förskansningar! De som haft tillfälle att skåda Sedan vid lenna tidpuokt skola aldrig glömma de inryck de erföro. Meusefloden flit på afstånd lerifrån, på slättmarkerna mellan de. bugter on gör säg man några trädkronor höja. sig ch strandbräddarna voro betäckta med spillor af vapen och ekiperingspersedlar. En pesynnerlig, vidrig lukt var spridd öfver hela staden och det bar emot att draga andan. Denna lukt eller staök förföljde en öfvervilt, det var omöjligt att kunna komma unlan den. Vid-:hvarje steg tyckte man att rodnaden steg upp i ens ansigte, ty vår skam uppenbarade sig på alla håll; för att komma at ur staden måste man passera förbi de 400 kanonerna, de 70 mitraljöserna — bevisen på värt nederlag; soldater af preussiska -landtvärnet stodo der posterade för att bevaka dem. Längre bort lågo våra gevär tusental uppstaplade, öfverallt vid kanten f fästningsorafvarne lago sablar. brösthäar