Aftonbladet – 17 november 1870, sida 3

f området, ett tillfälle till rådplägning och utbyte af meningarindustriidkare emellan, samt ;att såmedelst framkalla den sammanhållning -Jden associationsandå, som är vilkoret för a dess framgång. r). Indastrien och näriogarne, numera under-I kastade kohkurrensen thed utlandets, af ka: pitalstyrka och förmånligt läge nära rörelsens stora centralpunkter understödda, fabriker, måste göra kraftiga ansträngningar för att kupna vinga framgång i denna strid, L Vi sakna ieke naturligt understöd i denna täftllan. Ypperliga råämnen af jern och trä, det senare till lågt pris, billiga arbetslöner och ; anlag till slöjdskicklighet hos en stor del af I befolkningen äro, i förening med den tillgång på vattenkraft, som fHerstädes erbjuder sig, I goda bundsförvandter. Den s. k. lilla induIstrien, handtverkerierna och husslöjden, äro dessutom, jemförelsevis mindre än de stora fabrikerna, beroende af de större kapitalerna; men för dem erfordras; i måhända ännu högra grad än för den egentliga fabriksindustrien skicklighet och en högt utbildad smak, ett närmande till, ett lån från den sköna I konsten, hvilket också framkallat benämnin: Igen konstindustri. All näringsverksamhet i Tvår tid förotsätter dessutom bekantskap dels -med de nya råämnen, som i olika verldsdelar ;lupptäckas eller hvilkas användbarhet för industrien småningom utfinnes, dels med reTsultaterna af de mekaniska och kemiska vetenskapernas arbete iindnstriens tjenst, Men Iderjemte erfordras för all industriel utveckling, det arbete i någon större skala, den ardbetets fördelning, som är hufvudvilkoret för dess fullkomnande. En produkt, vore den än så fullkomlig, vinner ej afsättning ntan att vara känd; och den blir ej helier verksamt känd annorlunda, än genom spridning, :hvilket förutsätter att arbetet bedrifvits i en större skala, att en tillräcklig qvantitet produceras. Om en industriidkare vänder sig till en köpman med anbud att utsälja en tillverkning, så frågar denne gepast, huru mycket deraf kan presteras, väl vetande, att de omkostnader, ham måste vidkännas i och för spridandet, icke återgäldas vid ett litet parti; och att utsäl!jnio8 med någon vinst icke är möjlig, utan att smaken derpå väckes hos: publiken. Detta, i föreniog med brist på likhet, bomogenitet, hos våra produkter verkar, att de icke komma i handeln, under:det att utländska artiklar, bvilka här hemma tillverkas fullt så goda, fylla våra bandelsmagssiner. Om våra industriidkare, i stället att hvar på sitt sätt tillverka sio vars, som de sedan sjelfva försöka utplottra, förenade sig om att tillverka kkartade varor, hvilkas utsäljande de sedan ippäroge åt köpmän som ega kännedom om behofven, så skulle de skörda större vinst, och köpmännen skulle småningom förmås att för ett större parti nöja sig med mindre prosisiv , vu sed btives sig för det mindte parti de mottaga. Våra små förhållanden och vår aflägsenhet har kommit våra industriidkare att glömma nödvändigheten af tillverkning i större skala, af arbetarens inöfvande i samma arbete, hvilket är vilkoret för en mera fulländad tillverknivg och — hbufvudsaken i hvarje närivgegren — billigt 8. : Det är ett sådant tillnärmande, en inbördes samverkan emellan näringsidkare, vi anse kunna blifva följden af ifrågavarande anordniog. En industriidkare, vi välja till exemel en snickare, i Stockbolm, hvarest arbetslönerna äre högre än i landsorten, men hyvarest arbetaren åter har förmågan af den sista folländnving, den s. k. fivishiog, som så mäktigt bidrager att gifva säljbarhet åt varah, komraer genom utställningen till kännedom om en snickare i lavdsorten, som, till billigt pris, tillverkar en vara hvarå den förre möttager större beställniogsr, exempelvis salestolar. Vi välja detta ex-mpel derföre stt vi känpa att just i detta afseende en sådan arbetsförening redan börjat soni förtjenar efterföljd i mångfaldiga andra fall. Han lemnar denhe senare modeller; och han, derigenom att denne får tillverka ett stort parti, betipgar rig ett pris; hvartill ban icke sjelf koonat tillverka den och hvartill det icke eljest varit möjligt att erhålla varan, åt hvilken hen sedan gifver den sista fulländningen. Det är på detta sätt som handtverke-! rierna i vår tid till följd af de lättade kommovikationerna, böra och måste genom samverkan och fördelning sins emellan af arbej: tet göra det mera produktift och nedsätta arbetskostoaden, samt såmedelst närma sig fabrinksindustrien. I saknad deraf skola våra handtverkerier icke kunna bibehålla den fulländning, som är nödvändig för att bibehålla j sig i konkurrensen med främmande länders tillverkning inom Jandet, långt mindre om : man ville tävka på export, bvartill, just il: fråga om arbeten i trä, enligt öfverensstämmande uppgifter, utsigter skulle finnas, och . detta just till Ryssland, dit man i senaste tider börjat kasta sin2 blickar. j En omständighet, hvarpå vi i depna fråga l fästa mycken vigt, såsom, efter vårt. förmenande, innefattande en garanti för framgången, är att:den, på sätt visofran angifvit,! till en väsentlig del utgått från industriidkarne sjelfva, och vi räkna hushållssällska!: pernas ombud till förtjenst, att de associerat sig med industriidkåroe, hvilka, med kännedom af behofven, säkrast böra kunna bedöma medien för deras afhjelpande. Det är, dessvärre, ett icke så alldeles sällsynt förbål-: lande, att allmännyttiga företag, föreslagna och !: befordrade af fosterländskt sinnade män med : de ädlaste afsigter, misslyckas i brist på den! fackkunskap, den praktiska blick och erfa-l: renhet, som ensamma försäkra framgången; och vi hoppas för visso, att dessa egenskaper icke skoluv saknas hos de män, som få sig ledningen af denna vigtiga angelägenhet j sig avförtrodd. Slutligen böra vi omnämna, att afsigten lärer vara, att redan i medlet af instundande December månad eller till jul öppna ntsäljniogen och att kungörelse derom oförtöfvadt lärer komma att utgå. KARVERNORASERTROEMETERN