Aftonbladet – 17 november 1870, sida 2

)et förefaller mig, som vore den inre ställr ingen här vida betänkligare än i Paris och In le faror, som hota den allmänna. ordnivgen, d rida större här än der. Vi ha här hundraemtiotusen arbetare, och iogen kan veta vad som kan inträffa., säger man mig. 8 Om de militära förberedelserna i stört och s deras sanmimanhang känner jagnaturligtvis i iopu icke mycket, och äfven om jag kände lt ner än jag gör, förbjöde grannlagenheten att f under nuvarande förhållanden skrifva något r derom. Man är färdig, säger man, men tidningarne på platsen uppmana emellertid myn-d digheterna att vidtaga kraftiga mått ock steg för att aiskaffa ytterligare långskjätände kanoner. Man föreslår i det hänseendet ätt tillverka metallkanoner och förselå dem med stålringar, för attsätta dem istånd att uthärda starka laddningar. Man hänvi-j sar på det exempel som gifvits i Paris, der!c man hastigt skaffat sig ett talrikt artilleri, j j c och man synes förebrå de härvarande myndigheterna att de icke utveckla all den energi, som ögonblickets vigt kräfver. Emellertid exerceras här på alla håll och ll: kanter. Redan kl. 7 på morgonen, då det ännu t är långt ifrån dager, röras trummorna på gatorna och så fortfar det till sent på af-i tonen, Det hotell, der jag bor, är beläget vid en öppen plats, närmast att förlikna vid l! Carl XIII:s torg i Stockhölm, men af betyd) ligt större utsträckning på längden. Der exerceras från morgon till qväll, än af nationalgarde, än af mobilgarde, än af linietrupl! per, uteslutande dock, efter hvad det villlj synas, af manskap som gör sin första rekrytI: bildning, När man ser det befäl, som leder ; dessa öfningar, får man med ensen klar bild af ställningen för ögonblicket. Det är antingen l äldre mäna med gråsprängdt hår, antagligen f. d. militärer, hvilka fäderneslandets fara pu åter kallat till fanorna, eller också helt unga män, soldater af linien o s. v. Detl vitnar fördelaktigt om deh goda viljan hös manskapet att det villigt fogar sig under dessa senares ledeing, ehuru de påtagligen sakna den förmåga att tillviona sig respekt, som är så önskvärd och nödvändig hos militäriskt befäl. Man har för öfrigt här tillfälle att öfvertyga sig huru, i tider af stor och öfverhängande fara för ett land, militärpedantismen får maka åt sig. Jag vill nu icke tala om nationa!gardet. ef hvilket jag idag sett två stora bataljuner, der uniformer och civila drägter voro blandade om hvarandra i brokigt virrvarr. Endast den illa chaseeurmössan, med röda passepoiler ochbataljonens nummer framtill, syntes vara gemensam för alia; ej heller talar jag om dessa mobilgardesafdsiningar, som exercerat på ofvannämnda öppna plstser och hvilkas flesta medlemmar burit blus samt hufvudbonader af alla möjliga slag; utan till och med en liniebataljon, som stod der uppställd på f. mi, hade isina leder upptagit en stor mängd rekryter i civila drägter, de flesta blusmän. Af de uniformerade buro för öfrigt en del kapoter och en del vapenrockar, och somliga exercerade med, andra utan gevär. Hela bataljonen syntes för öfrigt uteslutande utgöras af rekryter. Deras hållning och rörelser påminde mig mycket om våra beväriogar, då de ligga de första dagarne i läger. At äldre och mera öfvade trupper har jag ännu icke haft tillfälle att se mycket. De ligga till en del i läger vid Sathonsay, dels i gårnison 1 fästena. te båda nationalgardesbataljonerna, som jag såg på förmiddagen, omiattade naturligtvis allt för mycket alla åldrar och yrken för att män af enna trupp kunde vänta någon egeutlig militärisk hållniog. Män med gråsprängdt hår och grått skägg förekomma i mängd i dessa stora plutoxer, som upptogo hela gatans bredd, och vid deras sida syntes unga skägglöss gossar, Den jemna taktrasta marsch, som man hos oss fordrar af trupperna och som svenskarpe sygas ha så lätt att til u 39, äfven bland E viodre öfvade rvdhga, i) kes föga öfverensstämma med franska skrj lynoet.. Åtminstone har jag äuvnu icke is:! sigte på någon. truppafdelmng, Vare sig er ett eller annat slag, som marscherat väl, efter våra svenska begrepp. På tillstyrkan af min vän och beskyddare nationalgardesofficeren bega jag mig i dag till Hötel de Ville för att förevisa mina papper och af prefektens generalsekreterare begära en permission de sögjour. En sådan behördes visserligen icke, strängt taget, för mig, då den förvisningsorder, som för några dagar sedan utfärdats, endast gäller sådana makters undersåter, hvilka för tillfället befinna sig i krig med Franksike; men då sin nena för närvarande här äro mycketupphetsade, syvnerligastblend de arbetande klasserna, sant misstänksamheten mot främlingar ganska stor, är det ieke rådligt att försumma något RET IARE synnerligast som jag redan haft tillfälle iakttsga att mitt nordiska utseende, som möjligen kan passera för tyskt, samt min främmande accent. flera gånger ådragit mig en forskande uppmärksamhet. Hr generalsekreteraren tillmötesgick beredvilligt min af nationalgardesmajoren tinderstödda anhållan, med den förbindliga atmärkningen, att svenskarne äro ji våra bröder. Man tager mig för öfrigt temligen allmänt här för engelsman, hvilket visserligen är förmånligare än att blifva betraktad såsom tysk, men engelsmännen äro icke heller för tillfället synnerligen väl anskrifna här, och döt kan derföre hafva sina fördelar att af en myndighet. på platsen vara vitsordad att tillhöra en nation, om hvars sympatier för Frankrise ganska många härstädes synas egak:nnedom. Sedan i går äro teatrarne härstädes stängda. De skola användas till proviantmagäsfier: : Gårdagens aftontidningar meddelade det Versailles-telegram af. den 3, som talade om underhandlingarne mellan Thiers och Bismarck. Utsigterna till ett stilleståpd, som man anger likabetydande med utsigterna till.en fred på hederliga vilkor, emedan man tror att TNSRINRET e NN RÅ NSSA, TNES PRESENTER Vr LFN ED