Aftonbladet – 17 november 1870, sida 2

att hennes bleka ansigte fick ett nästan lef vande uttryck, läpparne tycktes le och ögo nen fingo glans. Hvad jag gerna skulle vilja veta made moiselle Nardis tankar om min systers grand. tant, yttrade mr Mereditb, och då Silvi vände sig åt honom, såg hon att han lag boken ifrån sig och betraktade henne me oförställd nyfikenhet. Jag tänkte endast stt hon rätt så gern: kunde stiga fram ur ramen och värma si litet vid elden., svarade Silvia allvarsamt Det måste kännas kyligt att alltid hängs deruppe och bra ledsamt derjemte att bestän. digt lukta på en törnros. Jag brukade tycka synd om statyerna i palazza Nardi, som alltjemt stodo så bera och frusna i sina nischerb Mycket välvilligt. .och menniskovänligt sade mr Meredith; men tycker ni ej, mademoiselle Nardi, att verlden är tillräckligt full ändå och att om taflor och statyer fingo lif skulle trängseln bli besvärlig? Jag vill inte ens nämna att några följder skulle blifva rent af oroande. Föreställ er blott vågra beroer i grekisk kostym komma in i lady Johns salong! Hvad skulle ni sjelf säga om en af muserna eller en gudinva mötte er på en trädgårdsgång? Detta är emellertid bagateller; men jag ryser då jag tänker på fordna bjeltar, som åter skulle börja sina blodiga krig, eller på skönheter, hvilka ännu en ång skulle bringa en verld för sina fötter, öreställ er en lössläppt Cleopatra, en Maria Swart, elier tjugu andra, som jag skulle kunna namngifva, alla förtjusande, alla farliga, ja verkliga sirener, som frestade öron såväl som ögon. Nej. nej. mademoiselle Nardi, ni är en vänlig fe, men himlen vare-lof! er makt ärs begränsad — ert trollspö kan ej lösa dödens och tidens mäktiga formel. Bäst att låta dessa .herrar och damer hålla sig stilla,