Aftonbladet – 17 november 1870, sida 2

dagen isen af salongens djupa fönstersmyger. Hon hade låtit sitt) arbete falla ned i sitt knä, blickade : ut på de aflöfvada träden och det kala landskapet, och tänkte på palazzo Nardi, der kamelierna blommade hela vintern på kalljord och orangeträden stodo gröva med sina gyllve frukter. Dä detta minne af hennes solbelysta land och dess asurblå himmel framstod för Silvias inre blick, glömde -hon att hennes gawla, herrliga Rom äfven har sina regniga dagar; — hon suckade och vände blicken inåt rummet. En mängd af böcker, uppstaplade på ett rundt bord nära eldstaden, dolde madarce de IEpine för Silvias blickar. Då och då tog eller tillbakalade hon en bok, och den magra, hvita handen med sina blixtrande javelsringar samt kanten af en mörk sidenklädning var allt hvad den unga flickan såg af sin vän. Mr Meredith var mera synbar, men lika upptagen af sin läsning som systern. Hans vackra ansigte syntes blekt som marmor emot den mörkröda sammetsstolen. Att det var i en ovanlig grad vackert, kunde icke förnekas, men Silvia undrade på bans sammandragna ögonbryn, hans hoppressade läppar. Hvarför hade hans ansigte detta uttryck? Studerade -han ett så svårfattligt ämne? Kunde någonting vars svårt för mr Meredith fÄfven ban var mora frusen än Silv.g och hade valt sig en plats nära elden. Denna är åtminstone munter, tänkte Silvia litet hårmsen öfver sin isolering, trots sällskapet af de båda studerande syskonen. Bresäån var i sanning präktig. Stora vedträn voro upplagda på härden och brunno med en liflig glans. Det glada skenet fyllde commet, gaf en varm kolorit åt den praktfulla mattan, steg upp till det höga taket och belyste klart ett gammalt porträtt på väggen midt emot, af en dam i blå rob, så