Aftonbladet – 16 november 1870, sida 2

framkastat vinkar. Antingen teg hon eller sade hon rent ut hvad hon tänkte, Nej;: nej., inföll hon litet otålig, jag bryr mig inte alls om det vidare. Han skall aldrig mera tala derom. Och hvarför skulle jag tänka derp:? Han tycker inte om mig på allvar, det var blott en inbillning, tillade hon halft skämtsamt. Don Sabino var en gång på samma vis, berättade principessan. Det var för-länge, länge sedan. Han såg ett frantimmer och kunde på en hel Vecka hvarken äta eller dricka; men så gick det om igen och aptiten kom tillbaka. Nuäter han med .god smak, tillade mademoiselle Nardi, skrattande. Madame de YEpine gjorde inga kommentarier vid denna berättelse, .men hon ansåg Charles Meredith vara ganska hårdt behandlad, och ehuru hon höll Silvia mycket kär, önskade hon att aldrig hafva bjudit henne till Saint Remy. Mr Merediths omeöme om Silvia Nardi var i hufvudsaken alldeles riktigt. Hon var hårdhjertad, som de unga vanligen äro idylika törhållanden. Hon kände sig förnärmad och besvärad öfver mr MereditKs Kärlek. Hon tyckte ej om honom och hyst intet! deltagande. för. hans .kärleksqval. . Det skulle djupt bedrdfvat.henpe att se honom lida och hon hade gråtit af deltagande) och sorgj om han dödt; men att känna något annat än misshag, för att han behagat fatta tycke för henne, det stod -ej i hennes-förmåga. Hon hade aldrig önskat att han skuälle tycka om henne; hvarför gjorde han. det då? Hon hade ej: gjort något för att vinna -bans tycke, och gaf han henne det ändå så tanto peggio, och dermed var det sint på den saken, såvidt det rörde -Silvia-Nardi. Men så lugn och liknöjd Silvia än var, kände fjon jig Tätt belåten åt att hennes