Aftonbladet – 16 november 1870, sida 2

öngland. , Slutet på dessa stora händelser ar ännu icke kommit. Europas största makt ir nu på väg att till sitt rike lägga två af Frankrikes rikaste. och lyckligaste provinser illika med några af dess fästningar.; Lyckas letta, skall Tyskland få öfverväldet i Europa, ch den politiska jemnvigten bli tillintetgjord. Det, hvarför nationer ha kämpat, konungar ch statsmän arbetat, väldiga armöer stridt ch blödt i tre århundraden, skall då uppöra att finnas till. Österrike skall ligga örlamadt vid Tysklands fötter; -om också Ryssland får behålla sin hufvudstad, måste let lemna från sig sina Östersjöprovinser eller byta bort dem mot Konstantinopel; Frankrike och dess tappra folk vrida sig istoftet; sjelfva England är blott säkert, så länge det vibehåller herraväldet på hafvet. Ett faksum står redan klart; hvilket resultatet än nå bli.af de stora händelser, midt i hvilka vi .befiuna oss. -Tills för kort tid sedan hänsåfvo vi oss åt det glada hoppet, att en allnän afväpning var röjlig, att handel och rihet, lag och ordning skulle intaga vapnens plats; .. men, nu, sedan.-en enda stat fått öfvervigten i Earopa, finns det icke ett folk, cke ett land från nordpolen till: Medelhafvet, som icke skall bli tvunget att hålla en stående krigshär, hvars antal bestämmes af less grannes äregirighet.n På den-stora: middagen i Guildhall talade såsom vanligt flere af ministrarne, men deras tal voro temligen innehållslösa. Lordkansle ren lord Hatherley var den erde, som lät påskina, att han ögillade Tysklands eröfringspolitik. Efter att ha försvarat Englands uppattning af sin neutralitet. både mot preussiska och franska beskyllningar, lät han några ord undfalla sig om, att England icke kunds sympatisera med dem, som --blott tänkte på att utvidga sitt område eller på tom Erigareära, men plötsligt hejdande sig, likasom om han fruktat att ha sagt:för, mycket, tillade han: Jag tänker icke härvid på de tyska regeringarna, men jag beklagar, att man i den tyska pressen finner den orimliga beskyllningen mot oss, att vi äro en krämarnation.s Gladstove uppträdde äfven till sitt fäderneslands försvar mot den framkastade. tillvitelsen, att det i sin. politik endast låter leda sig af egennyttiga bevekelsegrunder, samt uttalade för öfrigt sina nog mycket sangviniska förhoppningar om en snar och rättvis fred, som uppfyller Tysklands billiga och rimliga anspråk, ntan att våra alltför outhärdlig:för den tappra ooh finkänsliga nation, som så länge intagit den främsta militära platsen i Europa. Framför allt hoppades han, att denna fred skulle: bli. byggd pågrundsatser, som motsvarade civilisationens idter och känslor och vore egnad-att betrygga Europas framtida.lugn och varaktiga fred, ete. Utrikesministern lord Granvilles tal har något. intresse; .derföre att det upplyser, huru det rätteligen hänger ihop med de mycket omtalade engelska förslagen. Lorden yttrade härom: Vi erforo ur säker källa, att den preussiska regeringen sjelf var stämd för ett vapenstillestånd, under hvilket en konstituerande: församling :kunde inkallas i Frankrike, och som kunde leda till underhandlingar om definitiv fred: Vi vände oss derföre straxt till den franska regeringen, och ehuru denna bestämdt afsiog att sjelf begära ett vapenstillestånd, var hon villig att biträda ett dylikt förslag från vår sida. Vi ansågo det då vara vår bestämda pligt att framställa förslaget, och vi affattade det så, som vi enligt våra underrättelser från Tours visste det helst önskas och bäst skola leda till något resultat, nemligen att Thiers skulle sammanträffa raed Bismarck, och att de endast skulle underhandla -om stilleståndet utan. att taga i betraktande de eventnella fredsvilkoren, hvilka förbehölles den sedermera sammanträdande konstituerande församlingen... Vi-ansågo det vara vår pligt att helt och hållet afhålla oss från alla. antydningar om vilkoren förett vapenstillestånd.. Det var ju omöjligt för en neutral makt att diskutera vilkor, om hvilka tydligen endast kunde underhandlas : mellan representanter för de båda krigförande makterna, invigde i dessas afsigter, önskningar och hjelpkällor.. Till slut yttrade lord Granville: Hennes M:ts regering önskar innerligen att få se detta förfärliga krig slutadt och-skall derföre gerna bidraga till en hederlig fred. . Vi önska se Tyskland gåvut ur striden starkt i sin enhet. Vi skulle beklaga att få se Frankrike utan nödvändighet förödmjäkadt och :försvagadt. Vi:önska att båda nationerna må bevara den ställning i Europa, som tillkommer deras rang.. I en Wientidning Tugespresse har den bskänte naturforskaren Karl Vogt: offeatliggjort en följd af bref, i hvilka han behandlar dagens mest brännande frågor, Elsass och Lothringens annektion samt den tyska frågan. Dessa bref äro, ställda till G. EF. Kolb, den bekante statistikern.. Den-sistnämnde-svarar i samma idning, och ur hans första bref, der han diskuterar vilkoren för den fred, som skall afslutas. mellan Tyskland och Frankrike, medlela vi följande utdrag: Kolb är af den åsigten, att franska fiatioen Tifligt känner behofvet af fred. . Men för redslängtan finns en-gräns, som denna nation cke kan eller skall öfverskrida. Det förstås ut. sig sjelft,.att man skall fordra af Frankike en ersättning för krigsomkostnaderna och aserandet åf gränsfästningarna mot Tyskland. ifven en koloni, i fall Preussen åstundade en ådan (ehuru-Kolb icke deruti-kan se någon ytta för Tyskland); skulle man vara beredillig att afträda, Till och med nentralise-andet af de.tre franska gränsdepartementen kulle man med heder kunna gån på Men