Aftonbladet – 15 november 1870, sida 2

h att han måste uppställa yrkandet på Paris förade provianterande, utan att derför kunna er-le uda oss något annat än parisregeringens be-!) dvillighet att låta franska folket välja en reprentation, ur hvilken sannolikt en regering skulle g amgå, med hvilken det skulle vara möjligt attY iderhandla om fred. Vv I detta läge framlade jag resultatet af våra un-a ;rhandlingar för konungen och hans militära rådfvare. i Hans Maj:t blef med rätta förundrad öfver så J sväfvande militära fordringar och bedragen ide rhoppniogar, hvilka allerhögstdenrsamme hade 2 nutit vid underhanvdlingarne med hr Thiers. Den ll roliga begäran, att vi skulle afstå från frukten ly två månaders ansträngningar och tillkämpade lt ;irdelar, och att förhållandena skulle återföras till en punkt, hvarpå de vid början af Paris cerneng befunno sig, kunde endast ånyo lemna bevil st på, att man i Paris sökte förevändningar att l hålla folket från valen, men icke efter ett tillli le att ostördt företaga dem. f På min önskan, att före fortsättandet af fiendt-:; gheterna ännu göra ett försök till öfverenskom, else på andra grunder, hade hr Thiers på mor onen den 5 vid förpostlinien ännu ett samtal med edlemmar af parisregeringen för att föreslå den: amma antingen ett kort stillestånd på basis afl( :atus quo eller utskrifning af valen, utan något i ördragsmässigt vapenstillestånd, i hvilket fall jag , unde utlofva alla de lättnader och medgifvanden, : om voro förenliga med den militära säkerheten. Öfver innehållet af detta samtal med hrr Favre ! ch Trochu har hr Thiers icke närmare uttalat : g till mig; han kunde såsom en följd af detsaml1 ia endast meddela, att han erhållit befallning att ; fbryta underhandlingarne och lemna Versailles, , å en vapenhvila med vilkor att proviantera Paris cke kunde erhållas. Hans afresa till Tours egde rum kl. 7 på moronen. Förloppet af underhandlingarne har bibringat nig den öfvertygelsen, att nuvarande maktinne-: afvarne i Frankrike från början icke hafva haft ågot allvar med att låta gifva ett uttryck åt franka nationens vilja genom en ur fria val framgånde församling, som representerade Frankrike, och tt det lika så litet varit deras afsigt att bringa n vapenhvila till stånd, utan att de blott derför ippställt ett vilkor, om hvars oantaglighet de måste ara öfvertygade, att de ej skulle gifva de neutrala nakterna, på hvilkas understöd de hoppas, ettafvisande svar. Jag beder eder uttala eder i öfverensstämmelse ned innehållet af denna depesch, till hvars föreäsande ni befullmägtigas. Bismarck. I Preussen pågå i dessa dagar nya val till konungarikets särskilta landtdag. Elektorsvalen ha redan egt rum, de definitiva hållas . morgon. De konservativa och de nationaifiberala ha utsigt att se sina leder ej så obetydligt förstärkta. I hufvudstaden har valstriden varit temligen liflig, från landsorten deremot klagas öfver befolkningens likgiltighet. Detta har hait till följd att i de smärre städerna, som hittills varit ett af liberalismens bålverk, de konservativa vunnit seger på seger. Allt detta ger anledning att befara att den svaga öfvervigt som det libeval, partiet haft i kammaren skall gå förlorad. Förhandlingarne i Versailles om den tyska frågan synas ej gå så obehindradt och lätt för sig som man väntat. Med Baden, Hessen och Wirtemberg är man teiwligen på det rena, men Baiern vägrar hårdnackadt att göra de medgifvanden Bismarck fordrar. Det talas derför om att man tills vidare skall nöja sig med en anslutning af Baden, Wirtemberg och södra Hessen till nordförbundet och lemna Baiern utanför. Riksdagen tros nu blifva inkallad till den 21:a. Denna korta termin gör det savnolikt att tanken på dess sammanträdande i Versailles, om den någonsin varit allvarsamt hyst, numera är öfvergifven. Ultramontanerna synas med sitt fina väderkorn ana att bättre dagar vänta dem i Tyskland under konung Wilhelms och hans kultusministers beskydd. De resa på flera ställen käckt upp hufvudet. I Bonn ha teologie professorerna Reusch, Langen och Hilgers, som uttalat sig emot påfvens ofelbarhet, på erkebiskopens befallning måst inställa sina föreläsningar, och i Breslau ha jesuiterna af furstbiskopen fordrat suspension af alla mot den nya dogmen motspänstiga lärarne vid gymnasierna. Samtidigt härmed berättas från Wien, att den påfliga kurian upphäft Benediktinerorden 1 Österrike. Denna åtgärd har väckt ett stort uppseende. Benediktinerna har nemligen Österrikes befolkning att tacka för en god del af sin bildning. I deras skolor har en friare anda blifvit närd och fostrad. Men det är just detta som ådragit dem jesuiternas hat. Deras kloster äro nu öfverlemnade åt dessa. Det italienska folket börjar förlora tålamodet med regeringens romerska. politik. .1I de flesta större städer gör sig en energisk agitation gällande, och på några ställen har det redan kommit till temligen tydliga protester. Sålunda berätta tidningarne från Modena att ett jättemeeting derstädes enhälligt antagit följande. resolutioner: 1. Folket i Modena protesterar i frihetens och jemnlikhetens samt den nationella sjelfkänslans namn, hvilkens ifrigaste väktare regeringen borde vara, mot den svaga hållning till hvilken ministeren efter Roms ockupation nediåtit sig. 2. Församliogen förklarar, att landets fasta vilja är attregeringen måtte afbryta alla underhandlingar med påfven, denne naturlige och oförsonlige motståndare till Italiens enbet och frihet. Det oberoende man garanterar kurian bör icke anses gom ett privilegium utan som en hvarje medborgare tillkommande rättighet. 3. Medbörgarne i Modena inrätta en valkomitå, som skall sätta sig i förbindelse med de öfriga komitåerna på halfön och endast understödja sådana kandidater, som beslutit sig för att försvara ofvan uppställda grundsatser. 4. Senatorn San Martino och den parlamentariska venstern lofordas för sin opposition mot ministörens romerska politik. 5. Församlingen hoppas, att kammaren skall annullera alla de koncessioner som regeringen gjort åt påfven. 6. Undantagslagarne för Rom förkastas och den fordran uppställes, att de sista skrankorna mellan den nyå provinsen och det ge