Aftonbladet – 12 november 1870, sida 3

Ny dansk litteratur. (C. Ploug, Nyere Sango og Digte. — Beatus Dodt, JEgte og Utmgte. — Tre Fortellinger af G. h. — Kirkehistoriske Samlinger, — Hindenburg. Nogle Bemezerkningen om den archeologiske Kongres — Barfod, Ledetråd i Nordens Gudelzere. — Diverse nyheter.) Bland danska bokpressens senaste alster önska vi fästa uppmärksamheten på flera värderika företeelser såväl inom skönlitteraturens område som inom den historiska forskningens. Främst nämna vi Nyere Sange och Digte af Carl Ploug, mannen :med den djupa anden, 1 den aldrig svigtande tillförsigten om idernas seger och det alltid ungdomligt friska skaldelynnet. Det lilla vackert utstyrda häftet bör bli lika välkommet för Sveriges och Norges folk som för, Daomarks, ty man kan knappt säga, att Danmark här fått brorslotten. Kan jeg nogle Hjerter varme, saa de föle Danmarks Nöd, kan jeg styrke nogle Arme til at kempe for dets Sköd, kan jeg nogle Villier ilde op for Nordens store Sag, — saa er naat Alt, hvad jeg vilde, og betalt mit Harpeslag. säger författaren sjelf och den ide, som han ejort till sin lifsuppgift, skymtar fram äfven der den ej direkt besjunges. Vi undra om icke äfven den mest afgjorda antiskandinav skålle bli något tvehogse, om han företoge sig att begrunda, huruvida en tanke, som ej slagit rot i sjelfva folk medvetandet, vore mäktig att tramkaliarså djupt poetiska och derför så allmänt och så högt uppburna dikter, bör Plougs. Under rubrikerna Sange och Blandede Digte finner man i denna samling flere redan välbekanta stycken, såsom Darmarks deiligst Vang og Venge, men också ätskilligt af helt nytt datum. Hvad genren angår, så äro här. minvesrunor öfver. hädsngångne nordbor, blånd andra: Thomander, Bissen och N. M. Petersen, tillfällighetsdikter vid fester, såsom den gripande helsvingen till Sönderjyderne i Dyrehaven 1865, och — hvad mången knappt skulle väntat — eu liten följd af erotiska sonnetter, genomandade af djap känsla och upp iskende humor, eleganta i formen och likväl så enkla och osökta, att de må betraktas som mönster inom denna brydsamma diktart. Till sist komma -trenne mera utförliga Tidsdigte, der en. ädelt, manlig klagan öfver Danmarks styckning gifver sig luft, men derjemte en fast förtröstan, att en ljusare framtid skall gry. Inom romanlitteraturen ha vi attanbefalla LEgte og Ucgte, Livsbillede af Beatus Dodt samt Tre Foriellingen af G. h., Forfatter til Däånsk Soldaterliva.--Den författare, som döljer, sig under sigoaturen Bastus Dodt, har genofh flera föregående arbeten: Hirscholm, ToBrödre m.m. gjort sig känd för god stil -.och. förmåga af konseqvent karaktersteckning, förtjanster; kom man återfinner äfven i ZEgte og Ucgter, der en af hufvudpersonerna är en vaurien, ett slags filosoferande spetsbof med rätt mycken humor i uppfattningen. De smärre. berättelserna af G. h. röra sig, liksom -Beatus Dodts roman, merändels kring de ringare samhällsklåssernås lif och atmärkea. sig ofta för en hög grad af natursanniog. Af. Vilhelm Bergsöes omtyckta noövellserie Fra Piazza del Popolo Har en ny upplaga utkommit och ea liten uppsluppen fars Kanariefuglen, nyligen uppförd på Folketeatret af studenter, torde kunna påräkna sympatier bland den danska vådevillehs vänner. Bland: shistoriska arbeten märkes af Fr. Hammerichs.. Den kristne. Kirkes historie ett nytt häfte, behandlande Luthers tidehvarf och redogörande för reformstionens utveckI ling såväl i Skandinavien som i reformatorns hemland. Af Kirkehistoriske Samlinger. har likaledes en ny del utkommit, redigerad af H. Rördam och upptagande åtskilligt af såväl allmänt kulturhistoriskt som rent kyrkligt intresse, t. ex. åtskilliga rätt kuriösa utdrag vr kovgl, tarens räkenskaper 1551—561, vitnaude om mänga både. fördelar och olägenheter af den då rådande patriar-! kaliska styrelsev. Vidare innehåller häftet flera sautentika handlingsr rörande presterskapets betryckta ställning under kriget 1657 —60, samt föröfrigt ett par helgonlegender och några smärre uppsatser af blandadt inpehåll. Ett värderikt bidrag till Danmarks j. skoloch kyrkohistoria under 17:de seklet lemnas i det nyss utgifna 2:dra häftet af Biskop Jens Dinesen Jersins biografi, ett nytt vitnesbörd om den flitiga verksamhet som utvecklas af Selskabet for Danmarks Kirkehistorie. Den danske Retshistorie, utgifven af .E. Steomann,. har hunnit sitt 3:dje häfte, behandlande privaträtten, och afl: Danmarks Hedersdage i det nittende Aarhun-) drede föreligga 5 häften, omfattande krigs-: händelserna vid seklets början och försedda med vackra illustrationer, utförda af prof. Neumann, Kittendorff m. fl., såsom slaget på redden, porträtter af danska generaler o. s. v. Under titeln Nogle Bemerkninger i Anledning af den arkeologiske Kongres i Kjöbenhavn 1869 finna vi en liten, särdeles intressant broschyr af T. Hindenburg. Efter en ivledniog, som visar, hvilket kaos var rådande inom arkeologien för ej rätt många år sedan och huruledes det var dansken Thomsen som gaf den upga vetenskapen ett säkert fotfäste, med! delar förf:n en kort historik öfver mötets för-l: handlingar och anmärker till slut, att mången js tilläfventyrs ejkan förstå den praktiska nyttan af en dylik kongress; men man får ej blill stående vid hvad man ser för ögonen, utanle också taga hänsyn till de följder, som icke li genast träda i dagen. Om kongressen hade jt uppträdt som ett slags ekumeniskt koncilium och uppställt en lång rad vetenskapliga satser de I der hädanefter skulle betraktås såsom afgjordt ! f t f I 8 sanna och riktiga, så skulle säkert de Heste ha funnit mötet vara af stor praktisk betydelse; , Men;smerar förf., en dylik handgrip-c lig måttstock låter sig icke användas, när man vill uppskatta betydelsen af vetenskapliga möten. Fullt så vigtigt som de omedelbara resoltaten, hvilka vianas genom fö-l1 redragen och Giskussionerna, är det resultat! som deltagarne vunnit. genom inbördes sam1 tal om arkoenlagiska ämnen nach igynnarhoet I