Aftonbladet – 12 november 1870, sida 3

juttryck och anspelningar som hos en nutidens författare skulle bli oerhörda grofheter Synnerligen karakteristiska äro i detta afseende hans brudskrifter — karakteristiska såväl för tidehvarfvet som för skalden. Han har skrifvit bröllopsqväden åt kamrerare, åt löjtnanter, åt medaljörer, åt prostar, åt generalmajorer, ja åt nästan alla tänkbara sambhällsindivider, men han må ha för ögonen baron Sparre och fröken Wrede eller Sven Schenbom och Cathrina Pålsson det gör honom ungefär detsamma, han är lika okonstlad i sina välönskningar. Det kärlekssamtal, hvarur vi anförde en vers, är ett af. de sällsporda undantagen och det enda der någon elegans parar sig med fintligheten. NR tilltalande äro grafskrifterna, äfven der för attaren icke uteslutande öfverlemnar sig åt en gråtmild klagan utan söker, mera välment än lyckligt, att inlägga någon humor, såsom t. ex. i denna egendomliga titel på en grafskrift: Högste Gudens underliga bokhålleri öfveride dödliga menniskors lifsdagar bokhållaren i kongl. reduktions-commissionen äreborne och välbetrodde herr Gabriel Schilling i förnämt folks närvaro kristhederligen jordsattes uti S:t Clare kyrka den 25 Okt. 1691, enfaldigt, dock välment i pennän fattadt. Nogaf! Finna vi än icke stora skaldegåfvor hos någon af de ifrågavarande författare böra vi dock vara utgifvaren tacksamma för detta nya bidrag till litteraturhistorien.