Aftonbladet – 12 november 1870, sida 3

RR fe So TNE EP ST TT ONT vilkor — och härpå måste vi då gå in. Se der följden af de befälhafvandes bedrägliga förfarande, som kejsaren bade gifvit oss. Såsom ett ytterligare bedrägeri af marskalk Bazaine oratalas, att hvarje general den 28 på aftonen erböll order att låta sammanföra i sin bostad de under honom lydande regementenas örnar. Ändamålet härmed uppgafs vara, att de tidigt följande morgon skulle afhemtas till arsenalen för att uppbrännas. Detta var en ny osanning. Örnarne blefvo icke brända, utan tvärtom utlemnade till fienden. FE RR AR rt F A LITYERATUR-TIDNING. Innehåll: Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare, tolfte delen, — Ny dansk litterator. — Litteraforoch Konstnotiser. Samlade vitterhetsarbeten af svenska örfattare CC Oran Stjernhjelm tll Dalin, wuigifna af P. Hanselli. -Folfte deten. Den outtröttlige utgifvaren af våra gamla skalder har med ett nytt band ökat den förtjenstfalla samlingen. Man finner visserligen ej denna gång något egentligt bidrag till poesiens historia, säsom nyligen, i så anmärkningsvärd grad, var förhålländet med bandet Jom Humeros, vanligen Lasse Lucidor kallad, men intressanta. ;vitnesbörd om. tidens smak, Tvärderika bidrag till kulturhistörien, skymta fram i dessa för estetikerns öga ofta föga Höckande rimspiderier. i Några grafskrifter, ett bröllopsoch ett krövingsqväde-af-OlofRudbeck dräxAtinticavs, ryktbare författare, fylla de första sidorna af det nyg bandet. Någon påminnelse. om Atiandsdiktarens yppiga fantasi förete väl ej desså poemer, men ett patriotiskt innehåll oclr stort nit för språkets renhet. Man: vet att Rudbeck af kärlek till modersmålet vågade brytä med en häfdvunnencakademisk plägsed — akademiens festligar inbjudningar -hadesalltid egterum på laUnska språket; men Rudbeck skref dem på) svenska — och förtjenster af samma art ärd i hans diktning: egnade att öfverskyla hvad som brister i inspiration. För öfrigt tycker! sig Atterbom i en af grafskrifterna ha funnit drag af verklig fägriogv. s I ordningen följer Olof Radbeck d. y. (Olof Rudbeck. sonen, såsom, ban alltid sjelf nndertecknår sig) representerad af-flara psklmer, en sorgesång öfver drottning Ulrika Eleonorås frånfälle upptågande ungefär 200 verser, en dito, öfver Carl XIH,.med mera. I såväl förtjenster som fel ieriorar den yngre Rudbecz om fadern, owrhan än rågot mera briljerar . med. mytologisk. lärdom och annan apparat. År namnet Rudbeck sllmänt beksot, så torde deremot ej sa kägna något wErk Larsson Wennesms; hFars -Ett hundrade. KönpgsDichters, fö ott tillgängliga i handskfitt, här samtlis sig en vlats baskärd. En viss enformighet anmärkas i dessa bundra er, Vare sig att förf. egnar sig år den bö gen-ren eller åt den seriösa, och Hammarsköldyttrar; att -.-Wenpnesiusvarit eovaf Stjernhjelms obetydligaste hörmare, som, utan all poetisk kallelse och talang, endast slafviskt krupit i mästarens fötspär,, ett utlåtande, som: dikternas utgifvare dock finner alltför hårdt, i det han derjemte visar att Hammarsköld ej tagit tillräcklig kännedom om hvad: han här bedömt: !Wenvgesius var tjensteman i antiqvitetekollegiet och afled i Stockholm 1684: Utom Klingdikterna har ban skrifvit ett och annat, som dock dels är af omtvistad äkthet, dels namera gått förloradt. Ånnv en af de dit minorom gentium, hr Hanselli framletat, möter oss under namnet Kärl Arosell, författare till ,Centuria epigrammatöm på svenska vers, och Ett ångerfullt i bjärtas klagan. Han var emellertid rätti. mycket uppburen af sina samtida, och såväl Johan Columbus som Erik Odelius skref gra-: tulationsverser till Arosell, då ban utgaf sin Centuria epigrammatum. Rätt mycken fint-, lighet röjes också onekligen i hans epigram-!1 mer, och man kan nogsamt förstå att samtiden skrattat rätt godt åt t. ex. detta ord-!, spel: ; Å l : E 4 f Om Petrus var i Rom, ännu man oviss är; men ingen nekar det, att Simon ju var der. Arosell var född 1658, var någon tid dom-: kyrkoadjunkt i Westerås och dog vid helt! unga år. t Ett stort antal andliga diYter, lyckönsk-l1 ningar, brudskrifter och grafskrittsr af Henrik 4 Georg von Brobergen afsluta det föreliggande ls bandet. Usder första decenniet af 1600-talet —I( meddelar utgifvaren — sinflyttade från Brock-: bergen vid Rhen till Sverige Henris von Bro-s bergen sedan han åtta år tjeot i handel ill Liibeck, bosatte sig såsom egen handlande ij Nyiöse (— nya Lödöse, n. v. Göteborg) och! dref handel på Stockholm, Södertetje och Ny-lr köping. i hvilken sistnämnde stad han sedanl1 blef borgare. — Derefter blef ban tullförval-!: tare, tullinspektor och tullarreadator och var!!l slutligen bosatt i Norrköping, der han afledj 1673, 91 är gamral, I sina tvenne giften. hade han sammavlagdt 26 barn, och 7 afl! hans söner i andra giftet (med en svenska) blefvo naturaliserade svenske adeismän. Dell ingingo alla i statens tjenst, och två af demdi följde drottning Christiva till Rom, den enel såsom sekretersre, den andre säsom kammarherre. f Henrik Georg von Brobergen var sonsonl: till deone handlande, blef med tiden aktnariel, i kammarkollegium och dog 1708. Kort före 1l sin däd utgaf han anonymt kter un-l1 der titeln Lediga stunde a tidsförlh drifn, åtföljda af gratals af Didrik) c Granatenflycht och Ulof Broms. Som profli på stilen meddela vi ett par strofer urlt Kärlekssarmtalet mellan ea brudguume vidi: narin Spaldiog och broder Anna Stinals Braader. Brudgummen talar: f 1 Ack enslighet, som mina sinnen fängslar och med olust på tusen sätt städs ängslar Hur kan jag -bli din bojor fri? i Farväl, jag vill ej långre mig så qvälja, I en dygdig själ vill jag till maka välja, Ack, himmel, du utvisar mig den sanna! Echo: Anna. f 4 1 j I följande versen-läses;: Far NT 1282 dan lg dlagn? onant albina I