Aftonbladet – 10 november 1870, sida 3

EBICET Operationerna mot södra Franirike. Provinzial-Correspondenz meddelar följande underrättelser, huru de tyska trupper, som belägrade Metz, nu komma att användas. Den till första armen hörande 7:de armekåren stannar under sin befälbafvare, general Zastrow, hvilken blifvit utnämnd till guvernör i Metz, qvar i denna fästning såsom garnison. Derjemte skall denna armekår åtaga sig Thionvilles belägring. Denna lilla fästning spärrar den jernväg, som går från Metz till Luxembourg och längs den belgiska gränsen till Sedan och vidare till Rheims och Soissons, således mot Paris och till Lille samt till kusten, och är derföre af synnerligt värde för den tyska armåens ytterligare operationer. Dessoatom har, stödjande sig på Thionville, ett frivilligt skarpskytteväsen utbildat sig i det nordöstra Frankrike, hvars utrotande är nödvändigt för operationernas fortsättning. Första och åttonde armåekårerna, hvilka äfven ha hört till den första armen, skola nuv under sin nyss, efter general von Steinmetz utnämnde chefs, general von Mantenuffels befäl operera I norr, Här befinna sig itrakten a Lille, som i ett a förskansadt läger, elementerna till fen kär, göm skau nybildas uvder geceral Bourbaki, hvilken än följd af den första tyska armåns framryckning skall nödgas draga sig tillbaka in i denna fästniog, I norr fionas öfver hufvud taget ett stort antal fasta platser, af hvilka en del, såsom Verdun, Montmådy, Måziöres, Longwy och La Före, redan pgerneras och belö Tas, anoder det att 22 andra fasta platser, bland hvilka Lille, S:t Omer, Givet, Cherbourg, Douai, Valenciennes, Maubeuge, Arras och Le Havre äro de betydligaste, ännu icke ha tått sig!e på några tyska trupper. Till följd af det öfvermåttan stora antalet af de vid belgiska gränsen belägna fästningarne är det dock svårt att avtaga, att de alla äro besatta med franska dapper och såväl försedda med kanoner, aromunition och lifsmedel, att de skulle kunna trotsa en belägring. Sannolikt har general Bourbaki dragit alla i norr disponibla trupper ur de smärre fästningarne och af dem bildat den s. k. nordarmån i Lille. Vi tro oss icke misstaga oss i vår förmodan, att utom Lille blott de ofvannämnda fästningarne och kanske äfven några platser vid hafvet torde komma att försvaras af fransmännen. Men äfven i detta fall skall den törsta tyska armån icke få någon ringa uppgift och säkerligen nädgas kämpa med samma aosträngningar och mödor som ptanför Metz.