Aftonbladet – 10 november 1870, sida 3

op kas regementen voro stationerade i Elsass, i stället 1 för att på en gång förena sig med trupperna i d Strasbourg, skickade till sina respektive regementsdepoter, hvilka kunde vara i södra Frankrike eller t till och med i Algier, hvarifrån de sedermera måste vända tillbaka till Strasbourg, för att införlifåvan i regementet. Man kan lätt fatta hvilka dröjsa mål med truppernas samlande förorsakades af en sådan organisation. 2) Samma förhållande egde rum i afseende å fält.. materielen, ambulansvagnarne och officerarnes a transportmedel. I stället för att vara fördelade jpå depoterna i medelpunkten af hvarje rikets dee Partement, voro de alla förvarade i ett inskränkt I j antal af militära magasiner, så att många trupper, vi hörande till reserven, blefvo tvungna att sluta sig , till sina kårer med ofullständig ekipering, saknande I matpåsar, skyddstält, pannor och fältkittlar, allt föremål hörande till de första behofven. Till dessa brister måste läggas den inskränkta o I makt, som var tilldelad befälhafvande generalerne Ji departementena och det militära kommissariatet. I De obetydligaste saker erfordrade ett ministerielt bemyndigande. Så var det omöjligt att tilldela officerare eller manskap de nödvändigaste tillbvhör, till och med de nödvändiga vapnen, utan en direkt befallning från Paris. Denna förvaltvings-slentrian beröfvade generalerne den verksamhet och omtanke, som kunna mången gång ersätta en bristfällig organisation. Vi skynda likväl att tillägga, att, för att mobilisera en arm, mindre hänsyn måste fästas vid individens förstånd, än vid en substansiel organisation, Som röres genom ett enkelt maskineri och är i stånd att arbeta regelmessigt i krigstid, emedan den blifvit vand att arbeta så i fredstid. Oafsedt alit hvari vi funno oss besvikna måste likväl rättvisa göras tjenstemännen i krigsdepartementet, hvilka i ett ögonblick af djupt lugn erhöllo uppdraget att sätta i rörelse Frankrikes hela militärmakt. Då man tager i betraktande bristerna i den franska förvaltningen, var det i sjelfva verket en kraftyttring att bringa i linie, inom en så kort tidrymd, ofullkomligt bildade armåer, då inga förberedande mått och steg hade blifvit för ändamålet verkställda. RR a EA TOOTH UPPE KE FE EF TFN CH UH låtminstone några af här ofvan omnämnda fel borde hafva varit afbjelpta på förhand. Men man må ej glömma svårigheten att besegra inrotade vanor och fördomar. Åfven kamrarne nekade envist den nödvändiga bjelpen att genomföra de vigtigaste reformer. Hvem minnes ej de invändningar och protester, hvartill lagförslaget om en ny militärorganisation gaf upphof? Oppositionen vidhängde sin falska teori om resning i massa, och förslaget blef öfver allt illa emottaget. Å andra sidan var kejsaren, som byste förtroende till de armer, Utan tvifvel skall här den invändning göras, att . hvilka skördat ärorika framgångar på Krim och i Italien, icke obenägen att antaga, det deras oemotståndliga lan skulle ersätta många brister och tillförsäkra om seger. Hans illusioner blefvo icke af lång varaktighet. Armöån i Metz mönstrade endast 100,000 man i stället för 150,000; armån i Strasbourg endast 40,000 i stället för 100,000, under det marskalk Canroberts kår hade ännu en division i Paris och en annan i Soissons; hans artilleri såväl som hans kavalleri var icke i ordning. Än mer: ingen arm6kår var ännu fullständigt försedd med den utrustning, som behöfdes för att gå i fält. Kejsaren gaf noggranna order att de bristande regementenas ankomst skulle påskyndas, men han blef långsamt åtlydd, då ursäkter gjordes att det var omöjligt att lemna Algeriet, Paris och Lyon utan garnisoner. Icke dess mindre var hoppet att utföra fälttåget efter den ursprungliga planen icke förloradt. Man trodde att fienden icke skulle vara i ordning före oss. Hans rörelser voro icke kända, ej heller i hvilka qvarter hans trupper skulle samlag, och det var i afsigt att utröna dosa omständigheter, som den 2 Augusti steg blefvo på försök vidtagna vid Saarbricken. Men den 4 undanröjdes all ovisshet genom anfallet på Douays division vid Wissembourg af öfverlägsna stridskrafter, hvarpå följde två dagar senare den ärorika men olyckliga drabbningen vid Freischweiler, Samma dag, den 6 Augusti, hade general Frossards armkår en kamp med fienden på höjdorna af Spicheren ; och ehuru resultatet af denna strid ej torde hafva varit fördelaktigt, måste det sägas, att om de två divisioner, som voro i tillfälle att understödja general Frossard, hade hastigare utfört de order de mottagit från marskalk Bazaine, så skulle vi på den dagen hafva vunnit segern. are sig härmed huru som helst, vår stäljning var kritisk. Genom de tyska truppernas. raska initiativ, då de inbröta samtidigt över Sarre och Rhein, vora vi angripna midt under det vi höllo på att bilda oss. General de Faillys kår hade icke haft tid att förstärka marskalk Mac Mahons, och fann sig sjelf afskuren från armån i Metz; general Douays kår, som långsamt mönstrade i Belfort, befann sig på långt afstånd från krigsteatern, och margkalk Canroberts kår var ännu ej fallatändigt bildad i lägret vid Chalons, nder dessa omständigheter beslöt kejsaren, som var djupt nedslagen öfver att se alla sina planer förstörda, och som blifvit drifven inom dessa få dagar till att icke längye tänka. på någonting annat, än NE ställning, att omedelbart föra armön tillbaka till lägret vid Ohalona, hvarest man ve hafva samlat spillropna af marskalk Mac Mahons armå samt de Yailys och Douays armåkårer. Då denna plan meddelades till: Paris, blef den först gillad af ministerrådet; men två dagar senare underrättades kejsaren genom ett: bref från mr Ollivier, att, efter mogen pröfning, ministerrådet ansett sig hafva alltför hastigt gillat armåns reträtt till Chalons, då -öfvergifvandet af Lothringen ej kunde annat än utöfsa en bedröflig verkan på den allmänng joner sFATAnIDgOn; i: följd hvaraf han tillstyrkto kejsaren att, albstt från sin plan. För ågonhlicket gaf kejsaren vika för detta råd. Armöns i Metz effektiva styrka var uppbringad; till 140,000 man. genom marskalk Canroberis ankomst med två divisioner jemte reserven, och den erhöll order att koncentrera sig omkring Mi Topp.om att 7. el e: lek 3 acVZ, falla j onda Ra a ständ att håde utfört förens -arm6erna, innan de i detta fula -.g. Olyckligtvis, liksom om ät -.g alla framgångens elementer brustit oss, blef icke allenast armeåns koncentrering fördröjd genom slaget vid Spicheren och genom det dåliga vädret, utan äfven dess verksamhet paralyserad genom den fullständiga okunnighet, hvari vi alltid sväfvade beträffande de fiendtliga armöernas ställning och styrka. Preussarne dolde så väl sina rörelser bakom det fruktansvärda skyddet af det kavalleri, som de utvecklade framför sig i alla riktningar, att, oaktadt de mest ihärdiga undersökningar, det aldrig blef verkligen kändt, hvar massan af deras trupper befann sig, eller, till följd deraf, hvarthän våra största ansträngningar skulle vändas. Den 14 Augusti; likasom den 16, inbillade sig ingen att man hade att göra med hela preussiska armån; det fanns ingen som betviflade vid Gravelotte, att ju Verdun kunde lätteligen uppnås följande dag. I Paris voro de icke bättre undefrättade än vi. Fälttågets sorgliga öppnande måste naturligtvis hafva berört den allmänna opinionen på ett plågsamt sätt. Kejsaren kände att han gjordes vansvarig för armöns bedröfliga belägenhet, under det armån anklagade marskalk Leboeuf för dröjsmålen och för bristerna i organisationeh. Kejsaren beslöt derför att gifva befälet åt marskalk Bazaine, hvars duglighet var erkänd från alla sidor, samt att upphäfva stabschefsbefattningen. , Under det dessa händelser tilldrogo sig, besvuro åtskilliga generaler kejsaren att lemna armen, framhållande ått det kunde hända att förbindelsen: med Paris blefve afskuren och att då, instängd i! Metz och skild från det öfriga Frankrike, statens! öfverhufvud skulle blifva urståndsatt att leda landets angelägenheter, eller att gifva dem den rätta riktningen, samt att från denna belägenhet revolutionära rörelser kunde uppstå. Dessa skäl hade en obestridlig vigt, som ej undgick keisaren, hvilken likväl icke önskade lemna JO GR Ok MIR. OR 4 ke Ja ot gg by sl li at te di sk m vi dr Eg