Aftonbladet – 10 november 1870, sida 3

general en chelt. m——— ---lLl F. d. kejsaren om kriget. Vi omtalade i går att en broschyr met titeln Fälttåget 1870 och f. d. kejsaren til författare vore med det första att vänta. V fiona nu i det med gårdagsposten ingångna öoumret af Göteborgs Handelstidning början a denna märkliga skrift, som tidningen meddelar efter en öfversättniog af ett korrektn afdrag af originalet, som för närvarande ö under tryckning, ej i London, såsom det oriktigt uppgifvits, utan i Brässel. Broschyrens fullständiga titel är: Fälttåget 1870. Orsaker som vållat kapitulationen vid Sedan, aj en vid generalstaben anstäld officers. Vi tilllåta oss att återgifva det intressanta aktstycket efter vår Göteborgskollegas öfversättning: När kriget var förklaradt och kejsaren öfvertog högsta befälet öfver de franska arm6erna, gaf han ofta uttryck åt den tanken, som återspeglades i hans första proklamation, att det förestående fälttåget skulle blifva förenadt med de största svårigheter. Midt under tillfredsställelsen öfver den entusiasm, som öfverallt helsade hans steg, bemärkte mången den blick af bedröfvelse, hvarmed han lyssnade till ropet om framåt till Berlin! som uttalades af den jublande mängden — liksom om företaget skulle blifva endast en militärisk promenad, och en marsch framåt skulle vara tillräcklig att besegra den nation i Europa, som var grundog öfvad i vapenkonsten och bäst förberedd på rig. Kejsaren visste, att Preussen var färdigt att inkalla på kort tid 900,000 man, och att det kunde, med hjelp af de tyska sydstaterna, påräkna 1,100,000 soldater. Frankrike var blott istånd att mönstra 600,000 man; och då antalet af stridande män aldrig är mer än hälften af den effektiva styrkan, så var Tyskland i tillfälle att bringa i fält 550,000 man, under det vi hade blott omkring 300,000 att ställa emot fienden. Att uppväga denna numeriska underlägsenhet, var det nödvändigt för oss att genom en hastig rörelse öfvergå Rhein, skilja det. södra Tyskland från nordtyska förbundet samt genom den första framgångens clat förskaffa oss Österrikes och Italiens allians. Om vi voro i stånd att förhindra sydtyska armå6ernas förening med Nordtysklands, skulle preussarnes effektiva styrka reducerats till 200,003 man, och missproportionen emellan de stridandes antal skulle sålunda blifvit mycket förminskad. Om Österrike och Italien gjorde gemensam sak med Frankrike, skulle antalets öfverlägsensenhet vara på vår sida. j Kejsarens fälttågsplan, hvilken han anförtrodde i Paris allenast åt marskalkerna Mac Mahon och Leboeuf, var att samla 150,000 man i Metz, 100,000 i Strasbourg och 50,000 i lägret vid Chalons, TComtröringen af de begge armdåerna, den ena vid Sarre och den andra vid Rhein, yppade icke hans planer; ty fienden var lemnad i ovisshet, antingen anfallet skulle göras emot Rheinprovinserna eller på Baden. Så snart trupperna blifvit koncentrerade på de utstakade punkterna, var det kejsarens afsigt att omedelbart förena de två armberna i Metz ock Strasbaarg och att, i spetsen för 250,000 man, öfe vergå Rhöin vid Maxau, lemnande till höger fästningen Rastadt och till venster fästningen Germersheim. Efter att ha uppnått andra sidan af Rhein, ville han hafva tvungit sydstaterna att iakttaga neutralitet, och skulle så bafva framstörtat att möta preussarne. Under det danna rörelse fullföljdes, skulle de 50,000 man vid Chalons, under befäl af marskalk Pånrobett, fråmtågat HD Metz, för att betäcka armens apriörmardda nordästrå gränsen. På --vs vch skydflotta i ÖatereTa samma gång skulle vår --.jv1 hälla en del af den fiendtliga scyrkan bunden i norra Preussen, tvungen som den var ast försvara kusterna, som hotades med anfall. Den enda utsigten för att denna plan skulle tyckas låg i möjligheten att öfverträffa fienden i hastiga rörelser. Till den ändan var det nödvändigt att inom ganska få dagar på de bestämda punkterna mönstra icke allenast antalet af erforderligt manskap, utan ock de väsentliga bihangen till det föreslagna fälttåget, såsom artilleriparker, trossvagnar, pontonparker, kanonbåtar för att skydda ötvergången af Rhein, och ändtligen det kommissariat, som var nödvändigt att förse en stor arm under marsch. Kejsaren smickrade sig med hoppet att uppnå dessa resultater, men häri blef han sviken, då i sjelfva verket hvar och en blef missledd genom den förmodan, att genom jernvägarne män kunde koncentreras och hästar jemte materiel framforslas med den ordning och precision, som framgången ovilkorligen kräfde, då förberedelser icke hade blifvit långt förut gjorda af en vaksam förvalt ving: : De inträffade dröjsmålen uppkommö i hög grad från bristerna i vår militära organisation, sådan den existerat under de sista 50 åren, och hvilka blottade sig sjelfva från begynnelsen. I stället för att hafva, såsom fallet är i Preussen, armåkårerna fullt organiserade, rekryterade i sjelfva provinsen och egande på platsen sin ma-. teriel och fullständiga utrustning, så äro i Frankrike de trupper, som bilda en armå, utbredda öfver hela landet, under det materielen är hopad i olika städer i öfverfyllda magasiner. ) ) För 3 år sedan gafs af kejsaren befallning att förvissa sig om den tid som var nödvändig för att fullt iordningsätta vagnar, som voro magasinerade i Vernon, då det visade sig, att denna enkla operation erfordrade 6 månaders arbete.