Aftonbladet – 10 november 1870, sida 2

Det tror jag inte, svarade hon tvärt. Hvem skulle vara så angelägen om mr Lovell eller om mr Meredith heller? Fråga dem, mamzelle.n Dem! Hvilka dem? Hå! Misserna Raymond, till att börja med, och de äro bara en liten del af sällskapet. Först mr Meredith, emedan han är så vacker och har att vänta så stora rikedomar; sedan mr Lovell, emedan han är så rik. Huru de lade ut sina krokar, den ena systern eftor den andral Mr Meredith han märkte det aldrig, men det gjorde mr Lovell och han blef led vid dem allihop, stackars, unga herre! Jag bara förundrar mig öfver, att han inte har gift sig längesedan, om också blott för att få vara i fred. Ser ni, mamelle, filosoferade mrs Grpom, det finns intet större misstag än att tro att männerna inte behöfva beskyddas. Stackare! de behöfva det visst mycket bättre än. fruntimmerna, emedan de af naturen äro mera fallna för att bära sig tokigt åt, i den vägen åtminstone. Jan, fortior iars ffroom tankfullt, i det hon lade ifrån sig en bordsduk, som bon lagat, pjag för min del anser det vara ett stort fel att låta männen springa omkring som de få göra, utan någan som tar vård om dem. Ett fruntimmer får alltid förmaving att vara på sin vakt och med den vård som hon från början åtnjuter, bör hon kunna vara skäligen säker. Men med det sätt, som nu är öfligt, att, som jag sade, låta männerna vanka omkring på egen hapd, under påstående att de kunna sköta sig sjelfva, är det inte annat än ofog att vänta. En sak bör ske, och det blir nog med tiden — det blir nog med tiden!, uppreade mrs Groom och nickade långsamt ör att gifva orden rätt eftertryck; hvar man bör ha någon som tar värd om sig, —