Aftonbladet – 10 november 1870, sida 2

bilgarde att intränga i Hötel de Villejv och drifva de upproriska tillbaka upp i dell öfre våningarne. En mängd bataljoner anlr ryckte na under ropet: Lefve republiken!li Lefve Trochu! Insurgenterna togos tillfånga 1 och nedfördes i källrarne, der de afväpnades. c Ordningen var utan blodsutgjatelse återställd. Ii Dorian, Victor Hugo och Louis Blanc skola ls ej tagit någon aktiv del i rörelsen. j Från Tours berättas, att Gambetta efterl de vitnen han hört och de berättelser som l! kommit honom tillhanda direkte från Metz !l! skall ha utarbetat en omfattande anklagelsel? skrift mot marskalk Bazaine. A andra sidan ! skall äfven denne, utom den protest han insände till Le Nord och som vi på annat l ställe meddela, förbereda en försvarsskrift.:! I Tours skall emellertid, om vi få tro ett telegram från Brissel, inträffat en berättelse af l: marskalkens generalstab om kapitulationen, l: egnad att ställa hans handlingssätt i en bättre dager. Samme telegrafkorrespondent, hvars meddelanden visat sig böra mottagas med en l: stor försigtighet, vill äfven veta att regerinen i Paris skall på det bestämdaste ogillat sambettas uppträdande i denna sak. Enligt ett telegram från Kassel hade återseendet mellan f. d. kejsaren och marskalk Canrobert varit särdeles kordialt. De hade omfamnat och kysst hvarandra och derefter haft ett långt samtal. Kejsarinnan skall redan ha lemnat Wilbelmshöhe innan marskalkarna kommo. Prins Murat och fem af de fångna franska generalerna ha tills vidare stannat i Kassel. De flesta af de andra ha begifvit sig till norra Tyskland. I Hamburg och Altona väntar man i dessa dagar omkring 1000 franska officerare af Metz-armen. Den 4:e anlände flera hundrade till Hamburg och togo in på olika hoteller. Den 5:e ankom ett stort antal officerare, deribland äfven Canrobert, som för närvarande logerar i Hötel de YEuroge, der rum dessutom voro bestälda för 30 andra officerare. En mängd enskilta familjer i Hamburg och Altona ha erbjudit sig att mottaga de främmande officerarne. Times omtalar som ett rykte, att den pro visoriska regeringen erbjudit kabinettet i Washington att köpa ön Martinique och Frank rikes öfriga besittningar i Vestindien för en summa af 7 a 10 millioner dollars. Ryktet är säkerligen ogrundadt. Negeruppresningen på Martinique är nu dämpad. Under det att regeringen i Paris utgifver kejsarens i Tuilerierna fauna papper, ha preussarne i slottet Sucy-en-Brie anträffat en korrespondens, som enligt William Russells beättelse till Times är af helt annan betydelse än de nyssnämnda kejserliga papperen, hvilka den provisoriska regeringen — såsom Russell hånfullt anmärker — på sina ledigalstander roar sig med att utgifva till tidsfördrif för parisarne och andra. Det är Rouhers brefvexling, hvilken är at sådan beskaffeuhet, att den påmisner korrespondenten om följande yttrande af en känd person: Jag betraktar hvarje bref, som skrifves till mig, såsom en eventuel fiende, och jag förstör det, emedan det kan bli olycksbringande för mig Den fordom så inflytelserike statsmavnens bretskåp ionehålla nemiigen hvarken mer eller mindre än en mängd anteckningar om hem. liga underhandliogar , intriger och samtal, hvilka till största delen af vederbörande brefskrifvare skola vara meddelade i oförtäckta ord utan all förbehållsamhet. Så t. ex. utvecklar en brefskrifvare de franske statsmännens planer under underhandlingarne on fredspreliminärerna i Nickolsburg 1866, ea annan afgifver en berättelse on ett samtal med en engelsk prins i början af det preussiskt-österrikiska kriget o. s. v., men isynnerhet tyckas Rouhers papper ionehålla åtskilliga upplysningar om flere sydtyska furstars sinnesstämning och åsigter, upplysningar, som enligt Timeskorrespondenten äro af den beskaffenhet, att grefve Bismarck genom dem konmit i besittning af en hel arsenal af åskviggar,, dem han kan utslunga mot de små tyska diplomaterne här, hvilka kunde vilja lägga hinder i vägen för honom eller i något afseende göra svärigheter. Om Thiers första besök i Versailles berättar ep korrespondent till Indegpendance belge den 30 Okt: Thiers inträffade här i dag på morgonen, åtföljd af två sekreterare och under eskort af grefve Preising. Den franske statsmannen had? icke ämnat taga vägen till Paris öfver Versailles; men då Bismarck kategoriskt vägrade att låta honom taga någon annan väg, måste han ändra sitt beslut. Thiers har sålunda talat med Bismarck på morgonen. Man har naturligtvis icke hört något om hvad som yttrades under detta möte. Thiers lemnade förbundskanslerns bostad omkring kl. 12 på dagen och återvände till Hötel des Röser voirs, der han tavit in. En half timme derefter, då han var i begrepp attåresa, Mötte han hertigen af Sachsen-Koburg, som vänligt tryckte hans hand. Hvad, känner ni mig icke mera? frågade hertigen. Jo, det gör jag visst, svarade Thiers, men under hvilka förfärliga förhållanden har jag icke den äran att återse ers höghet!, Thiers hade tårar i ögonen. Han underrättade hertigen om att han skulle komma igen från Paris senast den 1 Nov. Under eskort af en preussisk stabsofficer fördes Thiers derefter till förpostlinien, Här måste han vänta en och en half timme i anledning af de formaliteter som måste iakttagas med de franska förposterna, Han gick ur vagaen tillika med sina två sekreterare, af hvilka den ene är hr Paul de Remnsat, son af ministern under Ludvig Filip, och under väntningstiden samspråkade han med de preussiska officerare, hvilka befunno sig här. En af desse officerare har berättat mig, att Thiers avmärkt, att han i den lagstittande kären af all makt uttalat sig mot kriget. Han citerade ett stycke af det tal, han vid detta tillfälle hållit, och erinrade om att.omkring fyratio denntarada racat omat hannm med knntna näs.