Aftonbladet – 10 november 1870, sida 2

ögon. Poverino! Ingenting kan väl ha händt honom, — och — nej, jag vill alldeles inte tänka derpå. Och dermed skyndade hon ut ur rummet ilade hastigt upp för två trappor och befann sig pästa minut i ett rum, der mrs Groom satt dsg efter dag och lagade linne, samt stundom läste i Stora målares lefyernep Då mrs Groom sällskapade med Michael Avgelo eller Rafael och kom att tänka på den likhet i öden som ofelbart måste ega rpm mellan dessa store män och hennes systerson, Philip, var hon icke särdeles tillgäpglig och Silvia hade att åböra långa berättelser om Philips barndom, gå han förstörde alla tapeter i sir mosters rum genom ait rita apsigten med ko och huru mostern hade skickat hopom til Rom för att han skulle blifva en ryktbar målare. Allt detta nödgades Silvia tålig åhöra, innan hon lyckades bringa samtale! på ämnena of för henne mera letvande in. tressen, Men då mrs Groam satt och lagade linne gick det lättare; och som det är roande, ehuru icke alltid uppbyggligt, att görs vår nästa till ämne för våra samtal, ledde Silvia ofta talet på sndra menniskor, vä vetande att ett lätt klander var hushållerskans svaga sida. Mrs Grooin, började hon nu i det hor kom hastigt in — mrs Groom satt och stoppade duktyg — vill ni inte säga någonting för att roa mig? Tala lite illa om någor eller om något. Var så god och gör detl! Hvem skall jag tala illa om, inamgelle? svarade hushållerskan mycket allvarsamt. Åh, om hvem som helst! — lady John, till exempel.n Lady John är rest. Hon for för att akta mr Lqvell, som ni vet, för att ingen må taga bort honom. Silvia såg tviflande ut,