Aftonbladet – 10 november 1870, sida 2

de YEpine väntade bref äf brodern. Pröjde det att komma, blef hon olycklig och då det kommit läste hon igenom det, vek det mycket omsorgsfullt tillsammans, lade det i sin sykorg och sade suckande: Charlie kommer inte i dag.o Silvia som väl var bekant med anledniogen till sin väns oro, kunde icke hindra gig från att dela densamma. Tanken på mr Merediths fara plågade henne om dagen och gaf henne oroliga drömmar då natten kom. Jag önskar att mr Meredith någon gång ville komma tillbaka, så att allt åter blef lugnot, tänkte Silvia och kände sig halft förnärmad. dÅFör min egen del önskar jag det visst inte, men buru kan jag känna mi glad, då hans bortvaro gör dem båda så olyckliga. Till denna slutsats kom hon en vacker morgon, då det otåligt väntade brefvet från mr Meredith hade uteblitvit och hans syster gått upp i sina rum sedan hon förgäfves sökt dölja sin sinnesoro Kaptenen stod med ryggen mot elden, låtsades vara alldeles likgiltig och försökte hvissla; men: det ville icke gå; han skakade häftigt sitt gråa hufI vud åt sina egna tankar oc gick ut. Dä var det, som Silvia, blifven ensam i sälongen kom till den åsigten att mr Merediths frånvaro var en personlig oförrätt som hon fick lida. Men om något ondt hade händt honom. Hon lutade sig tillbaka i en ländstol midt för fönstret, genom hvilket solljuset strömmade in i rummet, då denna tanke kom, och tillika med den, liksom en ljusblixt minnet af mr Merediths vackra ansigte, såsom hon hade sett det den morgonen då han reste. 3ag vill ej tänka derpå, sade hon halfhögt och steg hastigt upp, med tårar i sina