Aftonbladet – 9 november 1870, sida 3

KRIGET. Striden vid Le Bourget. Ur den berättelse från Versailles Wien tidningen Wanderer meddelar angående der strid, hvilken som bekant den 30 Öktobei egt rum vid Le Bourget, återgifva vi följande: Den 28 deboucherade under skydd af ett stark töcken från fästet Est flera kompanier fransk artilleri och angrepo med öfverlägsen makt de köpingen Le Bourget stående preussiska förpo sterna (jägarne n:o 13). Genom en skicklig flan keriog från fransmännens sida fördrefvos jägarne med ansenlig förlust från köpingen. Öfve en timme fortfor striden. Fienden, till hvil ken ännu under striden en hel brigad stötte förföljde preussarne ända till öfver Blanc Mesnil Straxt alarmerades prinsens af Wärtemberg kål och sattes i stridbart skick. Dock ankom under loppet af dagen ingen befallning att framrycka Mot aftonen företog general v. Budritzki en re kognoscering och det visade sig att fienden hade besatt Le Bourget med stora stridskrafter. An fallet uppsköts derför, då man icke kände sig stark nog. Förposterna på båda sidor skärmytslade under natten och hela följande dagen (den 29) Emellertid hade fransmännen väl förskansat sig och äfven från S:t Denis tycktes trupper hafva dragits dit. På morgonen den 30 angrep först en half division af 2 gardesinfanteriregementet (denna division består af regementena drottning Elisabeth, drottning Augusta, kejsar Alexander af Ryssland och kejsar Frans gardesgrenadierer). Fransmännen mottogo dem från en konstrikt uppförd stenbarrikad mellan Blanc Mesnil och Bourget med en väl riktad kanonad, så att preussarne, sedan deras leder glesnat, måste draga sig något tillbaka. 3 bataljoner af gardet uthärdade angreppet, men måste långsamt och under strid draga sig tillbaka för öfvermakten ända till den dels nedbrända, dels nedhuggna lilla skogen i närheten af chaussån. Inemot kl 11 tillkallades en del af reserven på venstra och högra flygeln, och general v. Budritzky anförde den sjelf. Striden förblef länge oafgjord. Fransmännen, som stredo tappert, lyckades att tränga tyskarne ännu längre tillbaka, och tyskarne kände sig uppenbart allt för svaga att fördrifva fienden från den intagna positionen. Kanonaden på ömse sidor kunde kallas mördande. Fienden syntes fortfarande erbålla förstärkning. Efter en strid som räckte nära en och en half timma lät general Budritzky öppna en så fruktansvärd eld mot fienden, att vi på länge icke sett något sådant och lät reserven i stormsteg angripa iendens venstra flank med bajonetten. (Dettatycktes vara fransmännens svagaste ställe.) Samtidigt skedde detsamma i fronten. Denna manöver bragte fiendens linie att gifva vika och efter ännu ett kort uppehåll tillbakakastades fienden bakom sin befästade position. Efter ett två gånger upprepadt häftigt anfall, som mycket blodigt tillbakalogs, blefvo äfven dessa fiendens positioner tagna, och nu drefvo gardestrupperna a AR rörligt framför sig genom det till en del brinnan Fourget, der man ännu stred framför några hus. Vid detta tillfälle blefvo två kompanier af vårt nfanteri, som i ifvern vågat sig för långt, af fransnännen afskurna och tillfångatagna. KFransmänten kämpade öfver två timmar med en utomorlentlig tapperbet. På båda sidor var förlusten nycket stor. Vår stiger såsom pu är bekant till 30 döda och sårade, hvaribland 35 officerare, öf