Aftonbladet – 9 november 1870, sida 2

Samma dag, då hon jemte sin vän pro menerade i trädgården, kommo några rade från mr Meredith till bans syster, endast in: rcehållande en underrättelse att hon ej borde vänt honom åter denra dag. Silvia såg papperet skaka i madame de VEpines mara, nervösa hand och med en nästan lidelse. vll bäftighet utropade derna: Han visste det redan i morgse! Har vieste det, men ville inte säga mig det! Han ville ej oroa dig, inföll Silvia utar att tänka sig för. Jag förmodar det, svarade madame de PEpine och återvann efter hand sitt lugn Och efter vi nu kommit att tala härom och då jag finner att gu har reda på förhälJandet, vet du äfven hvarför jag inte kunde invänta dig i Paris. Jag bade oförmodadt fått höra tt min bror skulle vistas här på orten cch jag kunde ej lefva så långt skild från honom. Visserligen kan inte jag afafvända olyckan, men hvar gång jag ser honom, vet jag åtminstone att han är oskadad. Jag bad honom att afstå ifrån arbstet vid Saiot Remy-banan, men det ville ban inte. Hvarför ej? frågade Silvia förvånad... Han skulle ansett det fegt att draga sig uvdan för faran. Charlie är mycket modig, tillade madame de YEpine med ett leende fullt, af systerlig stolthet — lika modig som tlygem. I-gen man vid bars år, har haft en sådan framgång i sila sina företeg, och irgen tänker mindre derpå än hen gör det. Ingen är mera oförskräckt och söker mindre efter att bibringa andra öfvertygelse härom. Ing:n är nindre böjd för skryt och högmod, nze mindre medveten af det intresse han väcl er. Kanske fattar han det inte sjelf, inföll Silvia litet spetsigt. Nej, detta är just händelsen, svarade