Aftonbladet – 9 november 1870, sida 2

ha blifvit så talrika och ha kommit så hastigt på hvarandra, att man börjat, tyckes !l det, att blifva litet smått blaserad. Sålunda : under loppet af aftonen denna minnesvärda 27 : Okt., var kapitulationen af Frankrikes star-, kaste fästning och af en arme, både talrikare och mera tjenstbar än den som sträckts: vapen vid Sedan, föremålet för alla samtalj: som jäg bevitnade under återstoden af fär-. den till Hamburg och vid ankomsten un denna stad; man frå. ocksä händelsen här och der med en illumination, iticn denha Var ätminstone i Hamburg ingalunda allinän, och något spår till ön hänförelss sådan som dön Kvilkön lärer gifvit sig tillkänna vid mottagandet af underrättelsen om kapitulationen vid Sedan förspordes iogalunda. Påföljande dag voro emellertid de flesta hus i den tordna fria riksstaden smyckade med flaggor, bland hvilka märktes icke så få exemplar af det gamla stårtsröd-gyllene, frihetsranan, såsom maånkallade den i Hamburg. Talrika förberedelser till storartade gasilluminationer förmärktes der också, men då aftonen kom syntes ingen illumination till. Det var således icke för att fira intrycket af Metz, soi man tilirustade sinå gåsornar, utan beredde man sig redan nu att fira — intagandet at Paris! Sjöfarten var för tillfället åter öppen i Hamburg och det rådde derföre temligen liflig rörelse i hamnen, thöru ingalunda att jetiföra med hvad händelsen är under vanliga förhållanden. Man sväfvade också i en mycket obehaglig ovisshet med hänsyn till afsigterna hos de franska kryssare, som åter hade varit synliga utanför Helgoland. Åtskilliga tyska fartyg hade visserligen fått passera oantastade, men andra hade deremot blifvit uppbringade; och man vågade under sådana omständigheter i allmänhet icke låta sina fartyg utlöpa. Man beklagade sig bitterligen öfver detta osäkerhetetillstånd öch det föreföll mig mycket troligt, att ehuru man röstade sig att illuminera för intagningen af Paris, skulle man visserligen icke heller ha något emot att tända sin gas för att fira freden. I Hamburg låg för tillfället Vida mindre militär än förhållandet lärer varit innan de franska marinsoidaternas afmarsch till Paris lugnade farhågorna för tillämnade franska landstigniugar och gjorde en mängd af de i norra Tyskland stationerade trupperna dispovibla för operationerna i Irankrike, Men likväl hvimlade det af soldater såväl i Hamburg som i de öfriga tyska säder jag passerat, äfvensom vid nästan hvarenda jernvägsstation. Hurn mycket folk tyskarne kastat in i Frankrike, ha de dock ingalinda ännu blottat det egna landet på trupper. Bland de soldater, jag hade tillfälle att se, frapperade en mäbgd gehöm sitt intelligenta utseende och sin eleganta hållning. Ofta spanade jag efter några distinktionstecken för att se hvilken grad en mötande militär innehade, men det befanns vid närmare påseende, att eheru lela töörtfuren gifvit anledning förmoda att man hade framför sig en officer, var det dock endast en man ur ledet. Det är den för alla samhällsklasser lika värnepligten, som tillförer de tyska armeerna blomman af landets ungdom äfven er de bildade klasserna, öch det lider väl knappast något tvifvel att i deona omständighet ligger en bland förklaringsgrunderna till de ötverraskande framgångar, som tyskarne vunnit under detta och de nästföregående krigen. Visst är åtminstone, att några detachemeter unga soldater som jag säg i Hamburg gålvo ett högst fördelaktigt intryck med afseende å manskapets utseende och hållning. Bland den militär, man ser på bangårdarne vid en färd genom Tyskland blandar sig öfverallt ett betydligt antal sårade, linkande fram vid en käpp eller bärande armen i band, hufvudet ombundet o, s v. Här och der vid stationerna synas simpla träskjul, från hvilka Geneverkoörset svajar. Det är Provisoriska fältlasaretter, i hvilka sjuke och sårade, som ankomma med bantågen, mottagas. Om de öfverallt befiotliga större hospitalen erhåller man vid en hastig genomfart ingen kännedom, och det kan i allmänhet säBas, att förutom detta hvimmel af soldater, såväl friska som sårade, som jag omtalat, har i det yttre allting sin hvardagliga prägel, och lif och rörelse synas gå sin jemna gång såsom befonne sig landet alldeles icke i ett krig på lif och död. På den stora stråkväg från norr till söder, som jag passerade, förmärktes icke ens något at den eljest mycket omtalade rabbningen i bantågens gång. Men om det, som möter ögat, icke så mycket påminner om kriget, så göra det så mycket mer de samtal som föras öfverallt. Mellan bekanta som mötas eller obekanta, som inlåta sig i samspråk med hvarandra, är det ämne som afhandlas vanligen det öde som träffat den eller den anhörige, och man får höra huru den ene fallit här, den andre der; huru en fått hakan bortskjuten, en annan förlorat en arm, ett ben o. s. v.; huru den ene befinner i sjukhus på det stället, den andra på annat håll, eller huru den ene står vid Metz, den : undre vid Paris o. s. v. i oändlighet. På en ! petydlig sträcka mellan Harburg och Frankl. urt hade jag till reskamrat en äldre man l! ned ett allvarsamt, nästan sorgset utseende. l! Vi kommo efter hand i samtal med hvar!! ndra, och jag erfor att han var en ol-l) enburgare, som nu var stadd på väg! ill en station i närheten af Frankfurt, der ! ans son låg på lasarett såsom rödsotspa-4 ent. Han hade utanför Metz legat under ! 6 r ; ! 0 ar himmel i temtio dagar. Fadren skulle u uppsöka honom och göra ett försök att rhålla tillstånd att få föra honom med sig ll hemmet, der modren med bäfvan afvakade utgången af denna sorgliga beskickning. en djupt bekymrade fadren hyste dock ga hopp att lyckas i sitt förehafvande; tyld ir få dagar sedan, sade han, hade det blif-s t påbjudet att inga soldater mer fingo ut-F mnas i privat värd, emedan många, som f ifvit det, hade helt och hållet försvunnit. v la skola hädanefter vårdas på hospitalerna. h