Aftonbladet – 9 november 1870, sida 2

mordförsök som en gång skedde emot mig och derför lät hon ändra låset. — Jag vet att hon gjorde det, sade Silvia; jag visste det redan då. Men hvarför har hon ej omtalat saken för er? Han dröjde några ögonblick innan nan svarade: Då mordförsöket gjordes uttryckte jag min vilja att saken hvarken direkt eller indirekt skulle nämnas vidare. Silvia rodnade djupt, men utan att synas märka detta, fortfor mr Meredith: Jag skall genast tala med mrs Groom och bedja henne, såvidt möjligt är, dölja förhållandet med nyckeln för min syster. Det skulle endast oroa henne och utan skäl, t hvad gagn skulle en tjuf ha af pyckeln till en dörr som eger både riglar och bommar? Nyckeln blef tappad, icke stulen. Och — och, mr Meredith, anser ni all fara nu är förbi? kunde Silvia ej afhålla sig från att fråga, i sin ifver att få veta mera, alldeles glömsk af mr Merediths önskan att slippa ta!a om saken. Ni menar om jag anser mitt lif skyddadt för något nytt mordförsök? Gud vet det; jag vet det inte. Han yttrade detta mycket enkelt, utan att hvarken förneka eller låtsas förakta den osynliga fara, som sväfvade öfver hans hufvud, lik ett Damoklessvärd. Men kan då ingenting göras? utbrast hon och blef litet blek — kan alisintet göras, för stt förekomma det? Nej, här är sannerligen ingenting att göra. En mördare kan, ifall det behagar honom, taga mitt lif då det är mig allra dyrbarast, och jag eger inte makt att hivdra honom. Hvad svarar mig för att en kula kan träffa mig derna morgon, just nu, då denna verld är så ljus och skön. Allt hvad jag kan göra