Aftonbladet – 9 november 1870, sida 2

SILL VIA. Af JULIA KAVANA GH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Jag vill säga er hvad jag vet, men icke ?? Solen lyser behagligt der nere i allen, yttrade han med en blick åt den väg som midt för fönstret i hans arbetsrum, skulle ni kanske vilja promenera der? Hon tvekade ett ögonblick, gick derpå ned för terrasstrappan pch jemte honom framåt allån. Himlen var klar och blå; träden bara och utan grönska, marken beströdd med löf som hade fallit under natten och ännu ej blifvit bortsopade. Platsen var skyddad, lugn och enslig, men Silvia erfor ändå en viss tvekan. Mr Meredith gjorde inga frågor, tycktes icke erfara den ringaste otålighet att få höra hvad hon hade att meddela, men var fullkomligt nöjd med att sålunda promenera vid hennes sidaj tills det behagade henne att börja sin berättelse. Diplomatik var emellertid icke Silvias svaga sida; hon stannade och började rakt på saken: : Ni skulle få veta, hvarför låset har blifvit ändradt, mr Meridith, Nyckeln förlorades eller blef stulen första dagen jag var här och mrs Groom lät den der rödhåriga mannen, som har ett värdshus, sätta dit ett nytt lås. Hvarför har han inte sagt er det? tillade hon med någon häftighet. Ni borde fått veta det. Mademoiselle Nardi, jag föredrar att tala öppet till er. Utan tvifvel satte mrs Groom nyckelns försvinnande i samband med ett ) Se A. B, M 238—259,