Aftonbladet – 9 november 1870, sida 2

madame de PEpine på god tro; hans tankar äro gå uteslutande riktade på hans arbete och andra ämnen som djupt intressera horom, att en slags blindhet och fullkomlig sjelfförgätenhet har biifvit följden. Silvias vsckra mun fick ett drag af harmset tvifvel, och hon beslöt ånyo att mr Merediths sjelfförgätenhet aldrig för hennes skull skulle betöfvas sättas på prof. Haur är det, Silvia? — du har något på ditt sinne — säg mig hvad det är, sade madame de IEpine och lade sin ena hand på Silvias axel samt såg allvarsamt på henne. Den unga flickan skulle måhända fått svårt stt rätt besvara frågan; således föll det sig rält väl att en betjent i detsamma anmälde att lady John, miss Gray och miss Georgie Lovell avlärdt och voro i salongen. Madame de VEpine kastade en tveksam blick på Silvia, som log och vänligt yttrade: Naturligtvis följer jag med dig in. De fucno lagy John i en drägt af högrödt och svart som ansted henne förträtfiigt och framställde denna så ung och blomstrande och täck, som det var möjligt. Miss Gray stod vid ett fönster cch var mycket behagoch intagande; miss Georgie satt och vägde på en stol bakom ryggen på lady John och säg på sin parasollkrycka, men yttrade koappt eit ord under hela besöket. Lady John hade kommit för att säga malem2 de IEpine farväl och, enligt hvad som 4 framgick af henaes berättelse, lemnade hon na Saint Remy, emedan hon blifvit ovärdigt behandlad. Jag byggde ett hus här för att kunna aga emot mina vänner, sade hon med en viss skärpa i rösten, och jag tror mig verken ha rätt att beklaga mig, då mina vänr, som vu är fallet, öfvergifva mig. Mr: Lovellb — hon uttalade hans namn med