Aftonbladet – 8 november 1870, sida 3

i MOM Jolydnad mot våra militära lagar. Tkommelse! T hvarigenom en hel armå försättes i fångenskap, och soldater voro förenade genom en ömsesidig högaktning; hurudana skola dessa känslor blifva efter en så förfärlig tilldragelse? Ja, de voro förenade; nej, det rådde icke någon brist på disciplin. Man har smädat armån, jag ser det, liksom man bedragit oss angående tillståndet i landet och preussiska armåns uppförande, hvars förskräckliga excesser vi icke kände till. Jag har på min flykt passerat dessa vackra regementen, det 57:de och det 59:de, som general de Cissey så tappert anfört. Soldaterna voro bedröfvade, men undergifna; de hade i sin olycka ett bättre utseende, en mera martialisk hållning än soldaterna i deras eskort. Se der, sade de, hvart man för oss, efter att hafva låtit oss mödosamt släpa oss fram under tre månader. Och jag passerade förbi med sänkt hufvud för att tillbakahålla mina tårar. Bönderna ville icke tro, att Metz och armån gifvit sig, de kommo från de aflägsnaste byar för att sjelfva öfvertyga sig derom. De medförde bröd åt dessa olyckliga, åt hvilka preussarne icke kunde gifva fulla rationer, emedan ugnar felades dem. Stundom visade sig en vän, en slägtiog för deras blickar, och då blef det nya scener af förtviflan. Ack, hvad denna konvention blifvit klokt affattad för att dela armån, för attlåta det enskilda intresset få öfverhanden öfver pligtkänslan. Fjerde artikeln innehåller, utom ett berömmande vitsord af prins Carl åt franska armåns chef (ban har i sanning skäl att vara nöjd dermed), en tillåtelse för officerarne att återvånda hem, om de underteckna en förbindelse att icke tjera mot Tyskland och att icke på något sätt skada dess intressen. Den förra delen af denna förpligtelse är en Enligt tjepstereglementena böra officerarne icke skilja sig från sina soldater; de skola dela deras öde. En general bryter mot sin pligt, då han insätter en dylik artikel i en kapitulation; en officer, af hvilken grad som helst bryter mot sin pligt, då han sjelfmant undertecknar ett sådant löfte. Högste befälhafvaren ensam kan, förmådd af undantagsförhållanden, tillåta enskilda personer att återvända. Den andra delen af förpligtelsen är oroande genom sin obestämdhet. Hvad vill det säga att äda Tysklands intresse? Man borde bafva sagt et. som icke tror, att det nu pågående kriget företagits för de tyska folkens lycka, och som vågar I offentligen förklara detta, skadar ban Tyskiands intressen? Och den, som understår gig att dricka öl från Strasbourg eller Lyon? Han skadar också tvifvelsutan, ty han skulle hafva kunnat förtära öl från Mönchen. Detta är då, hvad marskalk Bazaine i en vidunDen som predikar. endrägt i Frankrike, den l. derlig proklamation kallar en hederlig öfverensEn konvention skulle vara hederlig, hvilken lemnar åt fienden en fästning af första rang, försedd med en ofantlig och oskadad materiel, med hundratals kanoner, af hvilka ett stort antal ännu icke hade blifvit begagnade. Marskalken uppmanar, för armeång heders skull, att afhålla sig från handlingar som vore bevis på bristande disciplin. Ur hans synpunkt består disciplinen då i att undergifvet lemna sig i fiendens våld, att räcka honom sina egna glänsande och i godt tillstånd varande vapen. Detta är ett språk, som föres af en till den högsta militära värdighet hunna person, som fått i uppdrag att försvara sitt land, som blifvit hedrad med förtroende af en stor nation, jag låter detta ord stå qvar, åt hvilket man på sista tiden velåt gifva en ironisk betydelse, ty man skall lätt kunna visa, att Frankrike varit stort genom sina handlingar, liksom det nu är stort genom sina olyckor. Hvad har marskalk Bazaine då velat? Hurudant har hans uppförande varit under denna två månaders själskamp, som benämnes blokaden af Metz? Han bar sålt oss, säga soldaterna, han har sålt oss, säga invånarne i Metz, hvilka i sista stunden ringde i stormklockorna och ville försöka förlänga ett motstånd, som blifvit omöjligt. Hvad mig beträffar, så tror jag det icke, men hans uppförande synes mig derför icke mindre brottsligt. Han skall aflägga räkenskap för sina handlingar, och från denna dag har ban rättighet till den: grannlagenhet, som man iakttager mot en anklagad, men rättvisan, sanningen, fäderneslandet vilja också, att man gör allt, som tilldragit sig, kunnigt.. Om tillståndet i Metz telegraferar Times specielle korrespondent frän Saarbräcken den 31 Oktober: Metz är nu fallständigt besatt af preusgarne; invånarne iakttaga ett lägat och hofsamt uppförande mot besättningen; de äro ängsliga och nyfikna i äfseende på sitt framtida öde, om de skola öfverlemnas åt Tyskland eller icke. I går och i dag hava proklamationer utfärdats, hvari alla transka soldater, som ännu icke gifvit sig, uppmanss att inom 24 timmar göra det vid äfventyr att i annat fall dömas efter krigslagen; vidare uppmanas invånarne att lugnt underkasta -sig den preussiska ockupationen och ej lägga några hinder i vägen för soldaterna, då hvarje motstånd straffas med döden. Alia folkskocknirgar å gatorna äro strängt förbjudna; privat ezendom skall samvetsgrannt respekteras. Invånarne uppmanas likaså att utlemna alla vapen och ammunitionsförråd; i händelse af nattligt allarm skola vid dödsstraff ögonblickligt alla fönster upplysas. I sjelfva staden råder mycken sjuklighet; flera dödsfall, förorsakade at svält, hafva inträffat. Lifsmedel af alla slag anlända nu till staden. Dennas utseende är bedröfligt, hvilket dock till en del beror på den dåliga väderleken. I en korrespondens af den 29 Oktober till Corlsruher Zeitung heter det: Ibland de första tyskar, som inkommo i Metz, voro två medlemmar af lasarettskomitn i Mannheim, hvilka medelst ett lejdebref från gencral Gneisenau lyckades slippa ip, ännu innan stadens utrymning var fullbordad. De medförde tre fat portvin, Marsala och rom, en kista chokolad, schweizerost, förbandmedel och lasarettsföremål af alla slag, och denna gåfva blef så mycket välkomnare, som i Metz rådde stor brist på allt dylikt med undantag af förbandmedel. Når man betänker att här finnas öfver 20,000 sårade och sjuka och att Metz endast var provianteradt för 3 dagar, skall man lätt kunna bedöma huru tacksam man var för gåfvorna. Som vi hört, utdelades från andra understödsföreningar dylika gåfvor till de lasaretter, som äro anlagda i Merci-le-haut, Ars Laquenexey och andra ställen. Förutom det såkallade polygonlasarettet, som är delaät i 30 i amerikansk stil byggda afdelningar, som kunna intaga öfver 2000 patienter, finnes det i Metz 47 andra lasaretter, hvaraf några äro etablerade i jernvägsvagnar, som blifvit utförda på stadens öppna platser. — Vi åto i Hotel Europa och det torde ej vara utan intresse att meddala matsedeln, som upptog följande rätter: soppa, kokt på hästkött, dylikt kött med gurkor och stufvade ärter, biffstek på hästkött, ragout på kanin, klibröd och som desert åt hvarje gäst en drufklase. De tyska truppernas intåg varade hela dagen ända till kl.9 å aftonen. Det ena regementet efter det andra ioryckte, under det att musiken spelade segermarscher, utan att det ringaste fästa sig vid befolkningens Vive la France! Etter kl. 9 var allt lögnt i staden. I fästenas omgifningar, som till följd af det oupphörliga regnet delvis stå under vatten, äro de franska krigsfångarne lägrade och i närheten ser man en mängd qvarlefvor af döda Hästar, på hvilka hundarne från staden göra sig) en måltid. Under de senaste 3 veckorna har man i Metz uppätit 4000 häster. Bland de erötrade känonerna befiona sig också de artilleriparker, som MR för belägringen af Mainz, Koblenz oc öln.n Från Metz telegraferades den 1 dennes till Te fi