Aftonbladet – 5 november 1870, sida 3

I den engelska Standard förekommer en framställnivg af tillståndet i Metz öre kapitulationen, hvarur vi meddela följande: Redan någon tid före kapitulationen var förrådet af bröd och bränvin förtärdt, och den enda proviant som ännu återstod var hästkött och vin. På grund af saltbrist herrskade skörbjugg, och man saknade både läkare och all nödig sjukapparat. Fransmänaen påstå, att de vid alla utfallen tillfogat ienden större förluster än de sjelfva lidit, men vid den sista 2affären var manskapet vf brist på föda så svagt, att det var svårt att få det att marschera. Då det kommit så långt, höll Bazaine ett krizsråd, der det: liskoterades, huruvida man skulle göra ett örtvifladt försök att genombryta fiendens eder. Men antog att detta var möjligt, om nan ville uppoffra minst 25,000 man, som nåste lemnas åt sitt öde der do föllo. Men L andra sidan framhölls, att om man också, fter att hafva marscheret en större sträcka, itsatt för fiendens artilleri, lyckades intaga venne förskansningslinier bakom hvarandra ch sålunda bryta sig igenom, var hären likäl hjelplös. Den hade artilleri nog men nga hästar, emedan dessa redan voro förtärda, ch infanteriet skulle således komma att ämpa allena. Mean hade 150 skott på hvart evär, men när man slagit sig igenom, skulle oldaterne vara uthungrade och dödiizt utnattade och fienden som kunde förfölja dem ned alla tre vapenslagen skulle med lätthet å dem kunna anställa ett fruktansvärdt lodbad. Under dessa omständigheter uppaf man tanken på ett sista försök och börade med prins Friedrich Carl de underhandingar som slutade med härens och fästninen3 kapitulation.