Aftonbladet – 5 november 1870, sida 2

dan två Inena hästar blifvit förspända, begåtvo sig de båda damerna och kaptenen till byn Saint Remy: Kyrkoherden, mairen och notarien voro ortens magnater, Saint Remy var mycket liten och stilla, och låg temligt aflägsen ifrån verlden, Då madame de YEpine hade besökt dessa avktoriteter,, som de kallades, återstod blott en visit att göra, — hos lady John. Silvia, som förde sig mycket värdig och rak, bade i hemlighet. beslutit att öfverraska mylady med sitt iskalla, artiga vägende, men dessa föresatser kunde icke realiseras, emedan sen John och hennes gäster hade begitvit eig på en lustfärd, några mil från hemmet. ; Så der, ja! sade madame de FEpine och drog ett djupt andetag, nu-är det gudskelof förbi.n Silvia hade uppväxt i en italiensk flickas afskilda lif och var derföre icke öfverraskad emedan societeten i Saint Remy var så fåtalig och lemnade så ringa resurser för umgängeslifvet; men hon frågade sig likväl med en liten saknad, om hon verkligen, hvad nöjen beträffade, hade vunnit på att utbyta orrento emot det ensliga lif hon nu hade för sig. Sådant det var, gjorde hon det dock så trefligt som hon kunde. Hon var en uppfinningerik, äkta italiensk natur, af ett friskt och lifligt lynne och saknade aldrig utvägar till förströelse. Hon läste ganska föga, hon sydde litet mera än hon läste, likväl ej så mycket. Hon talade om Rom med kaptenen, som studerade) Plutark och allt emellanåt hognade mademoiselle Nardi med en föreläsniog om de gamla romarnes krigskonst och politik. Om aftnarne ackompagneräde hon sin vän, ty madame de YEpine hade en vacker altröst, och på förmiddagen fyllde hon ofta slottet med stormande mpsik, alltid