Aftonbladet – 5 november 1870, sida 2

En svensk, bosatt i en af de tyska Östersjöstäderna, skrifver i bref af den 24 Okt. följande: — — — Krigets olycksbringande följder å alla grenar af handel och industri kan icke den inse, som ej har eländet för ögonen, och inom alla samhällsklasser råder här endast en tanke och en önskan: fred; men detta enstafviga ord vågar dock ingen uttala, ty då stämplas man såsom feg och sympatiserande medFrankrike. Jag vill anföra någrs omständigheter, belysande ställningea här. Allt det bästa sjömanskapet har under olika förevänningar tagits i anspråk för kriget, och sjöfarten upphörde naturligtvis genom blokaden. Af stadens i konskriptionsåldern varande befolkning ha till dato 2867 man utskrifvits; och följden deraf har varit, att ganska många affärsmän och industri-idkare äro i saknad af alla sina skickligaste biträden Många af dem ha naturligtvis familjer, som priocipalerna måste försörja, ty vid krigets början kom från Berlin en uppfordran till senaten, att den skulle förständiga principalerna att understödja sina klienters familjer. Här finnas köpmän, som till kriget fått kontribuera med 7—8 personer, och här finnas flera som hafva 3—4 söner och mågar i armån; Min värd har tre söner, deraf två äro gifta, samt två mågar i armen.: Flera handtverksmästare ha måst tillsluta sina verkstäder, emedan deras skickligaste arbetare gått ut i kriget, Här finnes redan 3 å 400 enkor och faderlösa i följd af kriget, och man vet med visshet att 67 hemkommit så illa sårade, att de i gynnsammaste fall bli krymplingar för hela lifstiden. Läkarne påstå, att såren efter de nya skjutvapnen äro ytterst svårläkta, och att en kula, som stannar qvar i kroppen, åstadkommer successiv blyförgiftning, emedan metallen, som icke renats, innehåller arsenikföreningar; emedan :kulorna ära af små dimensioner försvåras deras uttagande ur kroppen. Före krigets början fanns här i de publika skolorna, af 117 lärare,63 i konskriptionsåldern, hvilka genast gingo ut, emedan de fingo un