Aftonbladet – 5 november 1870, sida 2

erbefälsanställning. Af dessa känner man red visshet, att 23 stupat eller äro svårt ärade. Ibland de i kriget utkommenderade r minst hälften gifta, såvidt de hört till rbetsklassen, och deras familjer får staden nder en eller annan form nu försörja. Arvetslönerna ha stigit till dubbelt och lefnadsnedlen likaså, emedan tillförseln från det inre vf landet minskats, sedan stora uppköp göras ör armens behof. Till i dag (den 25 Okt.) hafva 1320 fånar hitkommit, deribland 276 illa sårade. senaten har fått en lakonisk befallning att örse dem med häsrum, föda och behöflig kötsel mot framtida godtgörelse — i en innan verld., yttrade en framstående borare här. Emedan fångarna icke äro mäkiga språket, kunna de ej få någon sysselättniog, äfven om de skulle önska sådan, vilket icke är förhållandet, emedan de af insträngningar äro ytterst nedslagna, De lesta äro så utmagrade, att man tydligt ser nuru föga härdade de varit vid krigets böran, en åsigt som äfven bekräftas af en ung fficer, hvilken är inqvarterad hos mig. Han olef fången vid Sedan och har ett svårt lansstygn i högra sidan och ett sabelhugg ihufrudet. Han säger att franska armen var räl försedd med proviant, men den kom öfzerallt för sent i anseende till transportmedens otillräcklighet. Deremot voro alla masasinerna på tyska gränsen rikligt försedda ned proviant, upplagd i förtid, och han kan j og beundra den tyska soldatens uthålighet. På det egentliga landet är ställningen ganska bekymmersam. Allt det dugligaste folket som användts vid jordbruket togs ut i kriget då skördearbetet skulle börja och många tusen andra arbetare togos i anspråk ör transporter och bestyr, hvarigenom allt skördearbete måste tillbakasättas. Man kan med visshet säga att minst hälften af den rika grödan föll ut på marken, samt att en stor del af det som inbergades har blifvit skadadt. För armåns behof göras stora uppköp, som kontant betalas, men dessa effekter måste ofta på hjuldon transporteras lera mil till depoterna, och bönderna ligga lera dagar borta med hästar och folk. Det är icke patriotism, utan tvång, som manar dem dertill. Af de konskriberade, som blifvit sårade, hemsändas så många som möjigt till kommunerna; men många af dessa olyckliga bli illa skötta af brist på läkare, ty dessa äro till stor del anställda vid armen och fältlasaretterna. Antages att i Tyskland nu finnes 100,000 franska fångar, och att hvardera blott kostar 50 öre dagligen i underhåll, så gör det 50,000 rdr. dagligen. Skulle nu äfven armen vid Metz kapitulera, och det befaras dagligen, men önskas här icke måtte ske, så anses fångarnas antal ökas med minst 130,000, således nu ytterligare tillökning i kostnaden med 65,000 rdr dagligen. Tyskarnes entusiasm aftager i samma proportion, som den medför utgifter, hvilkas ersättandeendastkommer att ske på papperet, och huru stolta le än må visa sig öfver en fransk armå på 180 åa 200,000 man såsom fångar i Tyskand, så äro tyskarne alltför praktiska för att icke beräkna hvad denna triumf kostar dem. Mia fullkomliga öfvertygelse är, att en stark drifkratft till fred ligger i dessa 200,000 fångars underhåll, och att Bismarcks största bekymmer nu är, huru Tyskland på bästa sätt skall kunna befrias ifrån de dyra gästerna. — — —