Aftonbladet – 4 november 1870, sida 3

vg YVVLUR LAUL TU DVUL IRI et Uv UIIUvD a klarssende personer den frågan såsom en så tv dan, hvilken diplömatien mycket lätt skull el kunna expedieråj mah ansåg säken så fög: 1; jallvarsäm; att hån skämtade öfver den svå g I righet, söm spaniorerna skulle få att uttal prinsens namn. Men då kom mr de Gram mont, denne son at legitimiteten, som vari nära att tjena buset Orleans, men som lyck: ligtvis hade sparat sina sällsytta talanger å kejsardömet; han trädde upp i tribunen fö! att göra den beryktade förklaring, som hva joch en känaer, Intet tvifvel kunde mera eg: rum och några ord från en af dessa lätt personer, på hvilka vårt tidehvarf är rikt voro tillräckliga att draga mitt fosterland ir i det olycksciBrä krigets . Från första dagen framkallade iden til detta krig talrika uttryck af motvilja, som gåfvo sig luft i fredliga demonstrationer. Mö man tillåta mig att jag säger, att nationer icke ville detta krig; hon fattade alltför djupt sin värdigbet och sina intressen, för att hor , skulle önskat på ett så lättsinnigt sätt kasta sig in i obestämbara äfventyr. Jag önskal och hoppas; att en allvarlig och opartisk undersökning en gäng skall ställa detta faktum i klar dag och befria vårt Frankrike från den moraliska ansvarigheten för ett a! de bedröfligaste företag, som någonsin upprunnit i en mans elyckliga och olycksbringande hjerna. Jag erinrar mig nu några ord, som frapperade Mig då jag hörde Hertiy mek söm 8btermera blilvit for mig alltmera klara. et var i en af jernvägsvagnarne mellan Paris och Havre, Ett par betydande administratörer för stora bolag talade helt förtroligt om ministeren och de närmaste utsigterna. Vi komma att få ett nationelt krig, sade den ene, . Ni bedrar ef mytket i det hänserndets, svarade den andre med affärsmässig kallbiödighet. Vi få ett dynasti-krig. Kejsarens enda oro och traktan för närvarande gäller betryggandet af tronföljden åt hans son. Han känner fransmänven, som alltid äro chauvi.Inister. Då han efter några segrar återkommer och håller sitt intåg i Paris rined sin son; isynberhet om denne lyckats erhålla någon liten nätt och lätt blessyr, så skall folket jubla och dynastien är räddad. Plebiscitet har. varit ett politiskt fiasco; man måste begagna något annat medel. Dylikt var hårdt att höra. Men kanske var det icke så långt från sanningen som man kunde tro. Jag upprepar emellertid ännu en gång: med undantag af en viss krets och en viss del af prösöen, ville man icke kriget; och om någon skall bära den tonga ansvarigheten derför, så må det åtminstone bli de som verkligen äro skyldige. Anda till sista ögonblicket höppades vi att frågan skulle erhålla en fredlig lösniog, men då Olliviers cirkulär lät oss erfara den verkliga ställningen, grep oss en känsla af fasa. Jag kan säga det helt högt, ty jag känner män med bjertå och snille, sanna patrioter, som brusto itårar, då de erforo denna olycksbådande krigsförklaring. Men någon tveksambet var nu icke mera tillåtlig, den skulle varit mer än brottslig. Stort var emellertid deras antal, som afvaktade händelserna med denna smärtsamma ängslan, som man måste ha genomgått för att kunna fatta. Under denna tid kände vi fosterlandssjuka, om jag får säga så, och omvi borde frukta något, så var det att icke kunna rätt lida för värt land. I kännen hvilken ädel täflan i barmhertighet framkallades af krigsförklaringen. Från alla håll inströmmade penningar, och den internationella föreningen började sitt vigtiga värf. Straxt i början hade jag eftersträfvat hedern att bli inbegripen i antalet:af de fältprester, som af krigsministeren anställdes vid de olika kårerna. Min ansökan hade iogått före krigsförklaringen den 14 Jali, men man svarade mig att man fordrade fullständig kännedom l. af tyska språket; man hade då klart för sig att kriget skulle föras i Tyskland, men då tilldragelserna vid Forbach och Woörth inträffade, förnyade jag min anbållan, dock utan något resultat. Förtviflad öfver att nödgas vara overksam, avsåg jag att den enda utvägen att kunna komma till ett slutligt resultat var att fara till Paris och inskrifva mig, med tillkännagifvande, att jag var färdig att resa när som helst. Icke utan svårigheter och tack vare välvilligt understöd af grefvinnan Nadaillac blef jag utoämnd till fältprest vid den schweiziska ambulansen vid 5:te kåren under general Douays befäl. Jag mäste vänta några dagar innan jag kunde erhålla denna så eftersökta plats, och jag begagnade denna tid för att bese Paris och anställa mina forskningar der. Det var den -:20 Augusti, man kunde redan förutse kejsardömets förestående fall, segrare eller besegrad var Napoleon förlorad, så tänktel. man och man sade det helt högt. Trochus vackra proklamation, i hvilken igenkändes våra gamla generalers från armen i Afrika tänkesätt, jag talar om en Cavaignac, en Chanarnier, var utan tvifvel det första officiella okument, hvarur saveränens namn var ut-J struket. Staden var lifhig, i hvarje ögonblick anlände truppafdelningar af alla vapen. Det .som djupt rörde mig var franc-tirörernas. afresa; det var en vacker, präktig trupp, de passerade boulevard Sebastopol sjungande Marseljäsen, ceona de republikanska armeernas gamla såog; der de marscherade ram kände man på sig, jag vet ej af hvad skäl, att de gingo mot döden eller att fånsenskap var det öde som väntade dem. De hade alla i sina fickor konung Wilhelms proklamation, som skall förblitva ett högst besynnerligt dokument från detta krig, i hvilket det ej mer var tillåtet att försvara sitt ädernesland, fastän man ville tjena det frivilligt. Hvarje afton stodo hopar af folk utanför nairen Drouots lokal, men ingenting nytt kom och man frågade sig hur det kunde vara å När jag bekom min fullmakt som fältrest, erhöll jag order att infinna mig vid den urmekår i tillhörde, och när jag helt naurligt anhöll. få veta hvar jag skul!e få reda ;å den, så svarade man mig, att det kände nan alls icke till, men det borde vara nåjonstädes i nordöstra Fravkrike, efter som pan vissfe att lägret i Chalons hade brutit pp. Försedd med så värdefulla upplysninav Ga TAN ANG. Rn åt be om eÅ) Mm I NO RA AE Pm fhPS tt AR TI —FR NOM ÖA DM Fr AA IM rm cA cm