Aftonbladet – 3 november 1870, sida 2

Wilhelmshöbe är i dessa dagar ecenen för ett återseende under de egendomligaste förhållanden. Efter mer än två månaders skilsmässa, och hvilka månader! har f. d. kejsaren der åter sammanträffat med sin gemål gamt tre af kejsardömets pelire, marskealkarne Bazaine, Cänrobert och Leboeuf. Dessa ba nemligen, berättar oss ett af dagens telegram, straxt efter kapitulationen i Metz, skyndat dit. Hvad som förefallit i de konklaver som här hållits mellan dessa femör tillsvidare naturligtvis en hemlighet. Den hör dock ej till de allde!es ogenomskinliga, och det torde ej vara för vågadt att antaga, att samtalen här ej icskränkt sig till en återblick på det fö: flutna. Huöruvida Bazaine och hang båda kolleger endast i förbiresan gjort sin uppvaktning hos sin förre herre, eller om de köroma att stanna i Cassel, upplyser ej telegrammet, Visst är att depna deras resa ej är egpad att minska det iötryck som der väckts af Boyers färder meljan Metz, Verssilles och London samt det hittills i krigshistorien oerhörda fallet att en armå, som efter fiendens uppgift uppgår till mer än 170,000. man, sträcker gr vär för en obetydligt större styrka. Den proklamation Gambetta med anledvicg af Metz kapitulation utfärdat och hvsraf telegrafen gifvit ett sammandrag, lyder föllständigt: Den gereral till hvilken Frankrike, till och med efter händelserna i Mexiko, satte sin lit; har nu beröfvat fädernpeslandet mer än -100,000 försvarare. Bazaine har förrådt : oss, i det han gjort sig till redskap åt mannen från Sedan, till inkräktarens nedbrottsliog. Han har ringaktat den armås ära det var hans skyldighet att värnaj i det han utan att försöka