Aftonbladet – 3 november 1870, sida 2

skyldig, men onekligen oftare än den franske oonden; att ej vara så nykter och sparsam som den sistnämnde; att låta förleda sig tilll fund och äfven till hat mot de förmögnare klasserna, hvilkas fel och svagheter han är illtför benägen att öfverdrifva, samt hans olyckliga fallenhet för att stundom vilja vädja ill den råa styrkan, när det blir fråga om stt lösa sotiala probleiiier: i Hvad som framför allt fattas den franske arbetaren är den konserverande karakter, wvaraf den franske bonden har alltför mycet, Detta i förenigg med en ofta otillräckig upplysning och en benägenhet att utan sågra konsiderationer gå alltför rakt på sasen måste ovilkorligen, isynnerhet då det ej notväges af någon materiel förmögenhet, alstra ett revolutionärt sinne och en svaghet stt flumma upp för teorier, hvilka genom ullkomligt oförklarliga medel, men i så nycket mer lockande fraser utlofva en välmåga, som arbetaren icke tror sig kunna finna idet närvarande samhället. I sitt familjeli synes den franske arbetaven icke vera sömre än arbetaren i andra änder. Det är visst sannt; att han stundom ingår lättsinniga förbindelser, hvilka ban lika lätt åter upplöser för att kanske knyta nya, men att ban i detta afseende skulle crifva lättsinnet längre än hvad man fioner såväl mom andra klesser, som ibland hans egen klass i andra länder, derför tala inga giltiga bevis. Han är ivgen engel, hafva vi redan anmärkt, men han är ej heller så moraliskt förderfvad, som den ytlige betraktaren mången gång trott sig hafva anledning att påstå. En närmare bekantskap med den franeka arbetsklassen leder tvärtom till den åsigt, att familjelifvet är Honom kärt, fastän yttre omstärdigbeter ofta hindra honom att njuta deraf så mycket han sjelf:skulle önskas. Hvad som är menligt för detta familjelif är sannerligan icke något som bör sökas i egendombhgt franska förhållanden; utan i förhålländen som äro gemensamma för hela vår tid och som påträffas såväl i England, som i Tyskland och andra stora länder samt äro i hög grad beroende af den storartade industrislia utveckling, som tidehvarfret tagit och hvilken i fabriksstäderna sammanförer ett så betyåligt antal män och qvinnor, af hvilka flertalet tyvärr ännu såknar uppfostran och undervisning. 7 : Med den begränsning, som ett så vidsträckt ämne olyckligtvis måste underkastas i en tidningsartikel, hafva vi här sökt visa buru den franska aristokratien i våra dagar ej eger någon betydelse i samhället . samt hvad om företrädesvis karakteriserar den stora vassan, kroppsarbetaren i städerna och på andet och vidrört denns förhållande till medelklassen, den upplysta och äfven vanligtvis materielt förmögna delen af nationen — bourgeoisien. Vi hafva sett att hvad eom fattas landtmannen är nästan hvarje tecken till npplysning, hvad arbetaren i städerna ofta sekuar är sorgfri utkomst samt att den förre derför också är i saknad af frihetssinne och medborgerlighet, under det att den senare icke eger det konserverande sione, eom också är rödvändigt för samhällets bestånd. Bonden närmar sig bourgeoisien der igenom att han besitter egendom; arbetaren i städerna står bourgeoisien närmare genom en bättre upplysning, än den som fiones på landet. Dofer skola de en gång, i mer eller mindre grad, förena sig med hvad som nuär medelklassen. Det är ditåt det franska samhället, lika väl zom andra moderna samhällen, syftar, men huru det skall tillgå utgör ännu ett problem. Lättare äratt gifva upplysniog åt den ena, än att skaffa sorgfri utkomst åt den andra. Frankrike laborerar också i detta fall med åtskilliga egendomligs förhållanden, hvilka vi skola taga i betraktande, sedan wi först något närmare sökt skildra den franska medeiklasseas närvarande ståndpunkt. . MAVRROM LEGE TEST SLOINKEANE