Aftonbladet – 3 november 1870, sida 2

tänkte Silvia, som såg med hvilken rädsla och omsorg Hennes vän undvek hvarenda liten tvifvelaktig fläck på vägen. Jag tror nästan att hon är såsom hermelinen, — en smutsfläck skulle döda henne. Måtte hon ej komma att finna wig alltiör vårdslös.. Hvad kapten angår, hade Silvia. deremot ingen sådan oro. Han gick först, bar hvilstolar och svängde sin käpp med öfverflödig kraft. Under hela vägen pratade han, vände sig då och. då om, för att specielt tilltala Silvia, och ämnet för hans tal var antingen ett till ytterlighet drifvet loftal, eller ock ett lika ytterlgt fördömande af: personer eller ting. Den här käppen, mademoiselle Nardi, — det är den yppersta käpp som någonsin faunits. Jag hår väl ett dussin käppar, men ingen som kan jemföras med denna. Jag köpte honom af den största skurk, som jag har kännt; jag tror inte att verlden har någon värre skälm än gamla Claude. Mei, söta pappals invände madame de VEpide och-såg lite besvärad ut. Nå, ja, — mannen var inte en tjuf, inte en bedragare, jag medger detta, men i alla fall, tillade kaptenen och slog eftertryckligt med käppen emot markea, i alla fall var Clande den gröfsta, den värsta, den vedervärd:gaste skurk som någonsin lefvat. Motsäg mig nte, Josephine. Fruntimmer kunna aldrig bedöma en persons karakter,, tillade kaptenen belttriumferandeöfversitt påstående. Jag undrar huropass pi sjelf är i stånd dertillp, tänkte Silvia, mycket road. Utan en aning om så vanvördiga kommentarier., fortfor. kaptenen att visa vägen, sqvadronerande med käppen, som-en gammal hvithårig skolpojke och; af nägot skäl som Silviaej kunde fatta, i ex sintesstämning af den innerligaste; glädtighet. ;