Aftonbladet – 3 november 1870, sida 2

han också ansett sig icke hafva någonting s att göra med de offentliga angelägenheterna. b Det är först under senare tider som han tycs kes någon gång kommit att tänka på, det a ifven han vore medborgare, som kunde ut-k öfva något inflytande på annat sätt, än gö-lza iom en blind lydtad för mairen. . 10 Arbetaren i städerna har ofta ej bättre t skolundervisning, än landtmannen, men det ia dagliga umgänget med:personer af olika vilkor och tillfälle att böra oCh se mycket, a hvaröm de sistnämnde ej eger någon aning, !h har gifvit honom ett uti intellektueltafseende k stort företräde och väckt hg efter ytterligare k upplysning. Idestörre städerna åtminstone kan u arbetaren, äfven med klen skolunderbyggnad, !k draga nytts af offentliga och för hans fatt-n ningsgåfva lämpade föreläsningar, tidningar, s teatrar, musder wm. m., tusentals medel förla att gifva honom en högre åsigt af lifvet, t Den franske kroppsarbetaren har ofta blif-k vit skildrad i romaner och teaterpjeser, och is det är isynnerhet derifrån det öfriga Europa n hemtat sin kännedom om konom, med tillsets af beskrifningarna öfver några gatu-lr strider eller några stormiga folkmöten i Pa-lI ris, men säilan har han på detta sätt blifji vit bekant under sina verkliga drag. Detjl bar än varit något at opera comique, än jr något af melodram, än af det högtidliga ll skådespelet, men vavligtvis icke något ali den enkla sannivgen. Mången författare k har af arbetaren skapat en idealisk typ, jl som gkule ega alla dygder och inga lasterle och vara en fulländad gentleman i blus; t andra och ibland dem nu senast åtskilliga g tyska författare hafva framställt honom som s ett afskyvärdt vidunder, hvilket lurar på ls E s ! l f i i j Å tilifälle att kasta sig öfver de rika, mörda dem cch sedan frossa af deras rikedomar. Af sådana framställningar kan man få många föda iotressanta situationer, roliga scener, örskräckliga dramer, något som på ett högst angenämt sätt kanske sysselsättor fantatien, men hurudan den franske arbetaren i verkligheten är får man derigenom icke veta. Den verklige arbetaren, han som med flit i och ofta med skicklighet sköter nålen, filen, i hyfveln och alla de andra verktygen, förtjenar med svett cch möda sitt och sion familjs dagliga uppehälle eller med värdighet och kraft strider mot eländet, stundom höjer sig deiur, någon gång sjunker äonu djupare ned, stundom är sparsam ända till öfverdrift, ardra gånger på nägra timmar slösar bet vecko-l: lönen, han är hvarken ergel eller -djefvul, han är helt enkelt nmennviska, men en men-! niska vanligtvis ganska begäfvad cch af hvilken vhder gyonfsmma omständigheter mycket kan göras. Så visar sig den franske arberaren för den som känner honom på anoat sätt än genom böcker eller från icatern. Han hör naturligtvis mycket gemeni samt med arbetsklassen i det öfriga Europa, men också mycket egendomligt, som man -ej finner hos en tysk, engelsk eller skandinavisk Krop;sarbetare. Om den franske arhetaren icke kunnat förvärfva sig någon verklig bildning, har fans intelligens dock drsgit nytta af deu omgifning, I hvilken han lefver. Ett godt hjerta har han vanligtvis. Han ser mycket elände och är sjelf ofta utsstt för nöd; derföre är han också rycket hjelpsam. Han kan icke gerna 8e sin med:cenniska lida, utan attsöka komma henne till hjelp... Huru ofta har man ej sett huru den franske arbetaren delat sitt bröd, siva få klädespersedlar; ända till sina allra sista tillgångar med den som haft ännu mindre än han. Huru mänga fattiga husbåll med många fattiga barn. har man ej funvit taga. upp ett öfvergifvet barn och behandla det såsom sina egva smål En insamling för ett välgörande ändamål vinner ailtid det lifligaste deltagande i de franska verkstäderna och fabrikssalarne. I huru mycket vackrare dager framstår ej. den franske arbetaren i.detta fall, om man jemförhonem med den alltför egoistiske franske bonden. För bonden. tager verlden slut, der byns egor slota. . I allmänhet är frangmsonen icke mycket hemmastadd i utlandets förhållanden, men .arbetarens-deltagande sträcker sig dock långt utanför Frankrikes gränser, och så stark patriot han än är, utmärkes han äfven af en ganska tydlig kosmopolitisk prägel, i-detta begrepps bättre betydelse. Så enart han för höra att. menskligheten lider, vare sig nära eller. fjerran, sändershan gerna dit några bro derliga uppmuntringsord och ej sällan: också en och annan fyrk, naturligtvis icke ntan att Gerigenom underkasta sig själf en kanske ej liten: försakelse. Den franske arbetaren har känt sitt hjerta klappa för alla förtryckta folk. Han bar. flammat upp för Polen: och I Italien; han har sändt varma välönskvingar till Nordamerikas nordstater då dessa kämpade för slafveriets afskaffande; han harsympatiserat-med Danmark-i detta lands strid. för! det danska Slesvig mot Tysklands öfvermakt. Han kände Mauvuin och Lincoln och firar deras minne. Garibaldi är hans bjeite. När Frankrikes egna angelögenheter afhandlas, är den franske arbetaren påpasslig och i de politiska striderna intager han alltid sin plats i ledet: Han har medvetande: om sitt medborgeriiga inflytande och försum: mar aldrig att göra det gällande. Han glömmer icke att med sin röstsedel söka bidraga till framgången af de politiska åsigter, som han: anser vara de riktiga. Han är, med ett ord, mån om att vara medborgare. Dessa äro de vackra sidorna hos arbetsklassen i de franska städe na. Denna klass har också mindre vackra, det kan ej nekas. De som sticka mest i ögonen-äro arbetarens fallenhetsförratt någon gång skolka från verkstaden, hvartill han dock kanske mindre ofta än. andra Batiocers kroppsarbetare gör sig tänkte Silvia, som såg med hvilken rädsla och omsorg Hennes vän undvek hvarenda liten tvifvelaktig fläck på vägen. Jag tror