Aftonbladet – 2 november 1870, sida 2

de äro kusiner, som ni väl vet — och hor såg så innerligen lycklig ut på sin bröllops dag. Så gjorde ock bennes far, kaptenen stackare! Det var endast mr Meredith son aldrig kunde tåla sin sväger.. Är han sin syster mycket tillgifven? frågade Silvia efter en kort tystnad. Jo, — skulle tro det! svarade mrs Groon och fick tårar i ögonen; ach hon, på sin sida, älskar äfven honom högt; men det kan ändå inte bjelpa att inte hon är mycket sorggen, ja ibland högligen bedröfvad. Och — och ni vill ju inte fästa er vid den saken, mamzelle? Hon kastade en orolig blick på Silvia som endast nickade vänligt och tog emot vinken med sorglös välvilja. Tack för att ni säger mig det, mrs Groomp, sade hon; men berätta mig nu också något om kapten och om den der mr Meredith. Som vi vet, har jag aldrig sett dem. Kaptenen är den bästa och beskedligaste herre 1 verlden, men ej den visaste, ty han anger alla menniskor vara lika hederliga som han sjelf. Silvia log. Ån mr Meredith, sade hon. Mr Meredith! upprepade mrs Groom, Att börja med kan jag säga er att han är mycket vacker.s Silvia liknade den athenaren som tröttaade vid att höra Aristides kallas den Rättvise. Jag afskyr vackra karliar,, inföll hon med retlig röst. Gör ri det?, svarade mrs Groom lugat; ja, då kan jag säga er, att ni skall aisky mr Meredith, mamzelle, ty han är alldeles ovaniigt vacker. Och det lär han nog äfven veta utaln, anmärkte Silvia med ett uttryck af missaktping.