Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

God natt,, säger jag; glöm inte att låsa dörren. Nej, gubevars!s Och dörren låste de äfven ganska riktigt, tillade mrs Groom med en triumferande blick, ty vid nogare besinning fann jag det vara bäst att gå app och se eiter. Och det var alltihop?, sade Silvia, som med spänd uppmärksamhet lyssnat på berättelser. Alltihop om den affären, svarade mrs Groom med köld, men två månader derefter blef han tagen vid ett försök att stjäla en rock af en skräddare. Detta var ej i havs väg, men jeg gissar att han var hårdt ansatt af behof för tillfället. Aldrig såg jag en mera oförskämd skurk, sade skräddaren. Först ser jag honom taga ned rocken, derpå leta ut åt sig ett par underkläder, så granska en väst med stor uppmärksamhet och derpå helt lugnt gå sin väg med alltsammans. Jag lät honom gå och sprang sedan ifatt honom. Ha, ha, ha! kallar Di det att sprioga?, säger min vän, tjufven, ni fick ju knappt fötterna från marken, så rädd var ni Ni nekar således ej, skrek skräddaren, arg som en kalkontupp. Skulle inte hjelpa,, säger min vän, lugnt. Jag läste alltsammens i tidningarna, fortfor mrs Groom, och jag vet att det var densamme. ty det kom också 1 dagen under ransakningen avgående inbrottet och jag måste fram och vittna. Han fick sina sju år. Det var jag rätt ledsen för; mycket hellre hade jag sett om det varit Jim. Men det finns tjufvar, som äfven mördar, invände Silvia. Så är det; men noga betänkt är det väl inte så svårt att bli mördad, heller. Inte så svårt, mrs Groom! Ah, nej; det är bara, att de måla ut det så tydligt som förskräcker, — att en person