Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

Nekas kan också ej, att flera händelser i amband med Bazaine och Metz på senaste den inträffat som haft ett sällsamt utseene. Bourbakis resa, hvaröfver ännu mycket unkel hvilar, Boyers underhandlingar i Vernilles och besynnerliga återväg till Metz öfer London och Brissel samt slutligen den fverraskande uppgiften i ett officielt teleram från Versailles, att den styrka hvarred Bazaine gifvit sig skall uppgå till ej min-. re än 173,000 man, en styrka som, om uppiften är riktig, ej kan vara mycket mindre än erneriogshärens egen, — alla dessa omstänigheter äro af den art att de väl för sinen som äro beherrskade af misstroende, och om ha god anledning dertill, kunna antaga estalten af delar af en svart komplott. Innan man fäller sitt omdöme om den transktion som genom general Boyers bemedling egt um mellan marskalk Bazaine och tyska lögqvarteret måste man känna vilkoren i apitulationen. Men om dem har ännu inenting med visshet försports. Deremot finna ii Journal de S:t Petersbourg för den 23 )ktober några uppgifter härom, som, i beraktande af den ställning denna tidning på enaste tiden intagit till diplomatien, ej kan rånkännas en viss betydelse. I en artikel ned anledning af general Boyers resor der Petersburgtidningen behandlar frågan om nöjligheten af en bonapartistisk restauraion, en möjlighet på hvilken hon ej säger ig tro, kommer hon till slut till frågan om Metz kapitulation och de vilkor på hvilka len sannolikt skulle komma att ske. General Boyer, säger hon, har i England 108 exkejsarinnan endast begärt att hon måtte ösa Bazaine från hans förpligtelser mot det sejserliga huset. Har han ej lyckats deri, skall narskalken ändå besluta sig för en kapitaion, men endast på följande vilkor. Han och hans armå skola på sitt hedersord förvinda sig att ej på ett år strida emot Tyskand, men deremot skall Metzarmen med vapen och packning i särskilta, periodvis aftågande detachementer i och för den offentliga ordningens upprätthållande ställa sig till den franska regeringens förfogande, om den nuvarande regeringen låter utskrifva val till en konstituerande församling. Valen till denna med suverän makt öfver Frankrikes öde beslutande församling skola med det första ega rum, antingen efter ett vapenstillestånd eller atan ett sådant. I det senare fallet skulle belägringsoperationerna utanför Paris fortgå och Bazaines trupper allt efter den militäriska situationens behof föras till det iore Frankrike utan att dock utöfver en bestämd krets få närma sig Paris. Detta skul!e vara det första vilkoret. För det andra skulle marskalken förklara, att han i betraktande af det farliga läge, hvari Frankrike i följd af de anarkiska partierna befunne sig och för att förekomma olyckorna af ett borgerligt krig, skulle ställa sig till den af de tyska regeringarne erkända provisoriska regeringens förfogande. Denna regerings program skulle vara: fria val, förhandliogsfrihet för den konstituerande församlingen, skyldighet för regeringen, hon måtte ha sitt säte i Paris eller annorstädes, att upderkasta sig den af församlingen stiftade lagen och öfvertagandet af ansvaret för genomförandet af detta program, om Parisregeringen skulle sätta sig emot det oundgängliga företagandet af valen. För det tredje skulle marskalken pbetinga sig att före kapitulationens undertecknande de ofvannämnda punkterna skulle delgifvas regeringen för nationalförsvaret i Paris med uppmaning att biträda desamma, men att ätven (de tyska) regeriogarne skulle meddela henne att valen skulle ega rum äfven utan vapenstillestånd och de i Paris valda representanterna tillåtas att när tiden för församlingens öppnande komme lemna Paris och återvända dit, om, sedan den konstituerande församlingen slutat sitt värfutan att kunna bringa freden till stånd, Paris ännu skulle hålla sig. För det fjerde skulle marskalken anse oundgängligt för valens och församlingsförhandlingarnes frihet, att en vapenhvila bragtes till stånd. Han skulle dessutom anse det förenligt med Frankrikes ära, att man ej vägrade öfverlemna två eller tre belägrade fästningar, om Tyskland fordrade dem som vilkor för vapenstilleståndet, i synnerhet om deras uppgifvande i alla fall förr eller senare måste inträffa. Så Petersburgs-tidningen. Huruvida det språk hon här lägger marskalk Bazaine i munnen endast är ett resultat af hennes egen uppfattning af ställningen eller stöder sig på upplysningar från källor, hvartill hon her tillträde och hvarifrån hon visat sig mottaga inspirationer, derom kunna vi hvilken stund som helst vänta närmare upplysning. Sjeltva de detaljer, hvari hon inlåter sig, synas nästan tala för det senare antagandet. Den välbekanta Brisselfirman för tillverkande af sensationstelegrammer utspridde i förliden vecka att en gatustrid egtrum i Paris den 25, att batterierna på Montmarire spelat mot arbetarförstaden Belleville, o. . v. Denna tendensnotis behöfde knappast den vederläggning den nu emellertid funnit i LIndependance, som på det bestämdaste förnekar att vare sig denna eller någon annan dag en strid af det ofvannämnda slaget egt ram i Paris. Af samma tendentiösa slag är äfven det Brisseltelegram vi i dag meddela från Marseille. Det är allsicke osannolikt att den der nämnda Alhambraklubben kan ha beslutit att förvandla Marseille till en sjelfständig republik under namnet Rbönedalen eller något annat namn, och att döma Gambetta och Cambriels till döden, men ifrån ett beslut i en obskur klubb till ett verkligt faktum af den betydelse telegrammet tydiigen vill tillägga uppgiften är ännu ett stort steg. Det har dock ej besvärat den nitiske telegrafkorrespondenten, zom i ett lätt anadt intresse bär som så ofta förut åt en händelse som troligen på platsen sjelf ej tilldragit sig nå