Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

Det är ett bra ram, och jag har ordnat det efter min egen smak. Det är bara blåsten! tillade hon till svar på Silvias förskräckta blick, då ett dämpadt klagande ljud höjdes och åter dog bort i ett aflägset brusande i skogens träd. Ni bör ircte vara så lättskrämd, mamzelle, här är ingenting att befara. Dessutom skall jag säga er att den onde är inte så svart som han afmålas. Jag redde mig ganska bra med ett par tjufvar, som för tio år sedan gjorde en påhelsning hos oss i England. Innan jag hann säga så mycket som god dag, voro de inne irummet hos mig. Min själ, voro de ej så höfliga, som trots någon. Den ena af dem satte sig ned på stolen bredvid sängen — jag låg redan — för att hålla vakt medan kamraten ransakade i skänkar och skåp. Det är ett dåligt handtverk ni för, säger jag. Så är det, svarar han; men ju mindre man pratar om det, dess bättre är det för en sjelf. Är fran enka? Jaha, det är jag,, säger jag. Nå, hvarför gifter ni inte om er? säger han då. Tänk om jag inte vill åei, säger jag, ty hvarför skulle han få hålla förhör rmed mig, när inte jag fick göra honom on höflig föreställning. Var inte illa menadt, kära fru, säger han ganska artigt. Nå, hur går det Jim? Jim lär inte göra något fyndp, säger jag; har jag inte redan sagt er att berrskapet bara hyr huset öfver sommaren, och att inte silfver finns här Jag kan gerna säga er, svarar han och blinkar ät mig, att vi äro vana vid att man söker lura oss — fruntimmerna isynnerhet. Sätt dig här, Jim, så skall jag se mig om. Så gick han och såg sej om, men fann allsingenting värdt att ens nämna, utom några siltverskedar dumma Jim — och ban såg dum ut —6j hade fått ögonen på. Ja, nu gå vi väl dår, säger han; godnatt, kära fcu