Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

) Hr F. har meddelat oss, att vi enligt hans åsigt gjort oss skyldiga till ett falskt citat i det korta återgifvandet af hans framställning om Sveriges och Frankrikes forna politiska förbindelser. Vi ba nemligen i vår föregående uppsats låtit hr F. säga, att det var revölutionen som bröt den traditionella svensk-franska alliansen. Hr F. har sagt oss, att han ej uttalat någon mening om, hvem skulden drabbar. Må läsaren sjelf döma! Hr F:s ord äro dessa: Man bar i dessa sista dagar begynt föra mycket tal om vår historia, som skulle vitna om de stora politiska förbindelser, hvari Sverige står till Frankrike, och om Frankrike såsom Sveriges enda naturliga bundsförvandt. Hvad derutinnan är sannt kan i korthet sammanfattas så, att i det statssystem, som uppehölls före 1789, var alliansen mellan Sverige och Frankrike en följd både af traditionerna och af den då rådande balansen i Europa. Men hon stod också i ett olyckligt samband med den svenska eröfringspolitik, hvarur hon utgått, och hon behöll denna sin krigiska karakter äonu långt fram i det tidehvarf, då Sveriges naturliga politik blifvit att blott eröfra sig sjelft. Emellertid egde Frankrike då, åtminstone före Ludvig XV, en styrelse, som kunde gifva någon garanti för alliansers bestånd. Men revoIutionen gör äfven häruti en förändring, och det gamla svensk-franska allianssystemet får sin snöpliga ändalykt i Tilsit-freden. Finlands förlust torde vara det vigtigaste minne Sverige har i behåll af detta system.