Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

Det var natarligt att en olycka af så väldiga dimensioner som Metz fall skulle i Frankrike väcka den yttersta sorg och bestörtning. Det var ett af de hårdaste slag som i detta ögonblick kunde träffa det svårt pröfvade landet. Den kom dock, som vi redan visat, ej alldeles oväntad. En fästning, som måste under två månader föda en armå på mer än 150.000 man i stället för en garnison af 30,000, hvarför dess proviantförråd ursprungligen var beräknadt, skulle, fullkomligt isolerad som den var, snart blifva satt på knappa ratio.er och, om denna armå fortfore att tära på dess munförråd, sna t gå en sådan katastrof till mötes. Sådana omständigheter tagas dock ej i betraktande af dem som slaget drabbar. De se endast olyckan och äro i första häpnaden och grämelsen deröfver endast alltför benägna att skrifva henne på förräderiets räkning. Så har äfven, efter hvad ett telegram i dag berättar oss, varit fallet efter katastrofen af förliden torsdag. Gambetta har i ett cirkulär till prefekterna förklarat att en sådan händelse endast kunde vara följden af en förbrytelses, och hans åsigt delas säkert af ett mycket stort antal fransmän.