Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

ligger död och stelnad i sin bädd, att blo. diga märken efter fingrarne synas på dörrer och blodspår utanför huset. Detta är hvac jag kallar att måla ut saken och hvad son menniskor gerna vilja läsa om. Men der mördade hade annars kunnat få dö tio gånger om, utan att de brytt sig derom. Och om han också blifvit dödad under sönnen, hvad gör det honom för skilnad, när han kommer till domen, frågade mrs Groom med filosofiskt lugn. Ack, mrs Groom, tänk om han vaknar och kämpar för lifvet, inföll Silvia darrande. Hm; tokiga menniskor få genomgå tio gåvger så mycket. Det finns ju sådana, stackare! som oupphörligt inbilla sig att de kämpa för lifvet; men hvem bryr sig om dem? Ser ni, det är ingen som målar ut saken då. Mrs Grooms åsigter härutinpan voro synbarlizen mycket fasta. Silvia bjöd icke till att förändra dem; men trots hushållerskans personliga erfarenhet af det artiga bemötande mana koude värta sig af tjufvar, tog den unga italienskan sina försigtighetsmått, riglade dör-en omsorgsfullt och lade sig på knä, för att titta under sängarna, innan hon gick till hvila. Hon sof emellertid, trots sina oroliga aningar ganska godt och vaknade iogen gång på patten, för att höra mrs Groom afhandla ina giltermålsförhållanden med en sällskapstjut. Då hon äntligen uppslog sina ögon, var mrs Groom redan uppstigen och en colsträle dansade på hufvudkudden. ÅTTONDE KAPITLET. Att spöken ej kunna lida dagsljuset, är stt gammalt påstående, och vanligen försvinrer äfven fruktan, detta fantasiens spöke,