Aftonbladet – 31 oktober 1870, sida 2

Det påstås vidare, att Frankrike till följd f de motgångar det rönt, icke kan fortsätta riget, och att det derföre bör antaga hvilka ilkor som helst, som Preussen uppställer för ed. Sålunda efterträdes ett krig, för hvilket regirighet var den hemliga bevekelsegrunden,!, f ett krig, hvari äregirigheten öppet erkän( es. Den preussiska armen belägrar Paris. ; f j 1 1 s 1 Hvarföre rycker hon icke in i Paris? Hvaröre gör Paris, ehuru kriogrändt af fienden ch afskuret från alla andra delar af Frankike, ett så enigt, kraftigt och ihärdigt mot-, tånd — ett motstånd, som med all säkerhet . r oväntadt för de belägrande? Hvarföre upp-. öres Frankrike djupt ned i botten i hela sin li ängd och bredd? På några trakter kan det f brist på försvarsmedel endast visa sin röelse genom bitter sorg, men på de flesta håll winner nationen af en till högsta höjd uppblossande patriotism. Det är emedan Frankike vägrar att underkasta sig en utländsk nakt, likasom det förut vägrat att längre underkasta sig en godtycklig makt utan nåvon verksam kontroll. Det är emedan det rgarken vill underkasta sig eröfring eller sjelit röfra. Frankrike är ej längre ärelystet, men let är ännu stolt, och det vill ej förlora sin ordna verksamhet. Tror man väl, att Paris fterdöme, som är så mäktigt i fredstid, skall bli vanmäktigt i krigstid? Tror man, att armekårerna vid Loire, i söder vid Lyon, hvilka visserligen äro ofullständiga, men dock hålla på att bilda sig, skola ligga overksamma i sina vaggor och icke gå att bjelpa Paris? Inbillar man sig att invånarne, förjagade från sina brända byar, skola stå orörliga, afvaktande den tid, då de få tillåtelse att återvända till dem? Är det sannolikt, att de trivillige, les francs-tireurs, som ströfva omkring i skogarne, skola kasta ifrån sig sina vapen, derföre att deras land är hjelplöst? Skall folkets förbittriog, hvilken alltid är så benägen att slå öfver till demagogiska passionerade ytterligheter, blidkas af ett tecken från en diplomatisk agent? Vi veta ej, och ingen kan förutse, huru stora pröfningar Frankrike ännu kan ba att utstå, ej heller i hvilken grad det skall bli manadt att visa prof på sitt mod och sin förmöga 2f ibärdighet. Men pröfningarne skola ej drabba Frankrike ensamt; och antingen kriget blir kort eller låvgt, antingen det fortsättes utan afbrott eller inställes för en tid, skall Frankrike ej förneka sig sjeltt. Det har materiella hjelpmedel, hvilka inga olyckor kunna uttömma, och ett moraliskt mod, som icke skall kufvas, utan utvecklas at dess motgångar. a .Skall Preussen ingå en billig fred med det, en fred, som icke hotar hvarken dess säkerhet eller dess värdighet? Eller skall Frankrike vara dömdt-att lida och fortsätta striden i oändlighet, huru det än må afläpa? Detta är pu den stora frågan, och jag tvekar ej att påstå, att Europa är lika mycket intresseradt af svaret som Frankrike. Om man lemnar å sido alla tillfälliga händelser, som kunna uppstå för de båda krigföraode, så ligger frågans skyndsamma och fredliga lösning i de neutrala makternas händer. De anmodas ej om materiel intervention, de behöfva ej frukta att bli indragna i kriget. Det är mycket naturligt, att de skola undandraga sig alit, som kunde kompromettera dem, men ingen begär det. Ju mera jag begrundar saken, dersto mera öfvertygad blir jag, att de neutrala makternas moraliska inflytande är allt hvad som behöfves. Må de förklara, att de beslutiticke erkänna några öfverdrifna anspråk och att icke sanktionera en för Europa falsk och osäker fred. Hvarken Frankrike eller Preussen äro stockblinda makter. De äro nu qvitt der kejserliga regeringen, som komprometterade dem båda och uppretade den ena mot den andra. Må de visa, avt ingendera af dem vill öfverskrida rimliga gränser — Preussen i siova anspråk och Frankrike i sitt motstånd. Det tillkommer de neutrala makrterna att utstaka dessa gränser. Genom att göra det skola de förvärfva sig äran att i Earopa ha infört en politik, som man så ofta drömt om. ja stundom redan tillämpat, icke utan heder och resultat — nemligen politiken: en stor earopeisk skiljedomstol i nationernas tvister.n